torsdag 10 februari 2011

Olikheten inför lagen!





I en artikel i Svenska dagbladets nätupplaga idag den 10 ferbuari 2011 läser jag att en sexårig kille blivit knivhuggen i nacken i en eskalering av den mobbning som han redan utsatts för bakåt i tiden. Orginalartikeln i ämnet finna att läsa i Jönköpings Posten.



Personalens reakion, eller snarare BRIST på reaktion, på de övergrepp som grabben utsatts för, är ett ännu grövre övergrepp enl.mitt ringa förmenande.

Om två vuxna bråkat och detta hade inträffat på de vuxnas arbetsplats hade man kunnat rubricera det som mordförsök. Den som utfört huggen hade arresterats och förflyttats från arbetsplatsen och med allra största sannorlikhet åtalats.
Nu är det en mobbade killen som flyttat.

Men det är klart med den inställningen som personalen verkar att ha så....
Personalen på skolan kallade detta, enl. tidningarna, "EN LITEN INCIDENT".
Nu handlar det om en minderårig liten kille som valt att stå på sig och försökt att få vara den han vill, inte vad normer och koder säger.





Jan Rejdnell skriver i ett av sina blogginlägg om en ny BARNBALK.
Ju mer jag läser och förstår om hur barn blir behandlade destomer mer finner jag denna balk som livsnödvändig för allas våra små i samhället.

Är det konstigt att man ibland känner så här? 

 


Ha det!

onsdag 2 februari 2011

Jag fick ett svar .. och mitt svar därpå!

Hej Maria,
Tack för dina synpunkter,

Det är en svår situation du beskriver, men den som är sjuk och inte kan arbete får aldrig ses som en börda för samhället. En av anledningarna till att sjukförsäkringen reformerades var just att komma till rätta med att många som kunde arbete ändå uppbar sjukersättning. Detta var ett ovälkommet arv till regeringen som pågått under lång tid. Sverige hade ett av världens friskaste folk - och ett av världens högsta sjukskrivningstal. Reformen justeras löpande sedan genomförandet för att säkerställa att den som är sjuk kan vara sjukskriven och att den som är frisk inte ska vara det. Det ska aldrig vara ett stigma att få sjukersättning.

Folkpartiet har signalerat att vi anser att det bl.a. kan vara dags att höja taket i sjukersättningen snarare än att genomföra ett ytterligare jobbskatteavdrag. Detta dels därför att det inte är säkert att ytterligare sänkningar får samma effekt som de första, men det finns även en tydlig ideologisk förankring. Folkpartiet har alltid värnat om det glömda Sverige, dvs. de som har svårt att göra sin röst hörd och har de minsta marginalerna i vardagen.

Folkpartiet har drivit och kommer att fortsätta driva denna linje inom allianssamarbetet. Sen är det dessvärre inte alltid som vi får igenom vår politik. Jag delar din uppfattning att det är mer än dags nu.
Med vänliga hälsningar
Jonatan Ohlin
Politisk Sekreterare (FP)



Hej Jonatan och tack för svar.

Du skriver att vi som inte kan arbeta av sjukdomsskäl inte ska ses som paria eller som en belastning i samhället.
Det gör vi.
Mycket tack vare, nej, förlåt, på grund av den inställning som sittande regering har använt sig av i retoriken runt de höga sjuktalen. Det låter som om var enda en som uppbär sjukpenning eller aktivitetsersättning är en fuskare som ska misstänkas för fusk.
Vad man i dag inte pratar högt om är att den utredning som gjorts ang. fusket i sjukförsäkringen har påvisat att ca 4 promille, alltså 4 tusendelar kan misstänkas vara fusk.

Jag är inte en person som är särskilt tyst av mig i normalfallet, men här har jag tidigare legat lågt just på grund av att det rör mig själv.
Jag hoppades att min trovärdighet skulle ses som större om jag relaterade till mig själv i det första brevet. Trots att det är att verkligen krypa under skinnet med den information jag lämnar ut om mig själv.

Som medlem och aktiv i partiet så kan jag retoriken.
Jag vet att vi sitter i en allians med tre andra partier, att vi inte alltid kan få igenom ”vår” politik, att Folkpartiet ”alltid” värnat det glömda Sverige, men krasst, tycker du att det märks och hörs idag?
Jag gör det inte. Där av mitt brev i första skedet.

Du skriver i slutet av ditt svar att du anser också att det är mer än dags.
Tack, men min fråga var till min partiledare, när tänker Jan ställa sig upp och ta fighten i dessa frågor så att det hörs?
Gillar inte att skriva om Jan i tredje person men det är du som svarar trots att jag ställt frågan till Jan.

Frågan är obesvarad, när hör vi Jan ta ställning för oss som är sjuka och faktiskt är de som fått minst i plånboken av sittande regering.
Vi har fått mindre än vad vi hade 2006.

Med vänlig hälsning
Maria Jern