Maria's funderingar

Split my personality

2012-01-29T13:02:00.001+01:00

Söndagsförmiddag, snart lunch.
Vilka veckor som det har varit.
Inte allt blir exakt som man tänkt sig och en del blir värre än värst.
Idag tänker jag göra något som jag inte brukar göra här.
Dela mer musik än vad som kanske är bra för min mentala hälsa men den är en tröst i allt som skett och sker.

Världen är fattigare idag, än vad den var den 7 januari.
En av mina älskade ungar fick inte fortsätta sin vandring hos oss.
Hon var en solstråle mitt i sin sjukdom och gav så mycket till oss alla runt omkring oss.

C, du fattas mig!
Idag kan jag skratta åt saker vi sagt, gjort utan att hjärtat går i tusen bitar och att tårarna rinner men vet att det går i vågor.
Du och jag, C, du och jag.

Livets tvister och nycker är förunderliga.
Tänker inte vidareutveckla det mer än att jag står vid sidan av och undrar: Vad fan var det som hände?
Samtidigt som all förståelse finns och tankar som snurrar med omtanke och värme över valet.
Det lilla egot knackar på och tycker att det ÄR orättvist men det är det inte.
Vissa saker, hm, inte saker utan kärlek, kommer alltid först, i alla lägen.
Är snarare min egen, ja, egot, önskan om att finnas där och kunna hjälpa till MEN ibland kan jag inte göra det. Det är "bara" att vänta och finnas där, och det gör jag.

Skrivandet i alla dess former har tagit mycket tid den sista tiden.
Rapporter, utlåtanden, slutdokument och en och annan debattartikel har det blivit.
De egna texterna, till vad som eventuellt komma ska, har fått ligga på hyllan.
Möten har avlöst varandra.
Både stora och små.
Idag är det dessutom årsmöte i New Renaissance. Inte på det traditionella sättet utan via en teamspeaker-server.
Jag, den tekniska idioten, har installerat programvaran och testkört. Nu hoppas jag bara att jag fattat det hela och får det att fungera vid 15-tiden.
Ibland är det skönt att kunna vara hemma fast borta.

Har äntligen kommit igång hos min sjukgymnast, igen.
Attans, vad ont det kan göra, även kroppsligen. Då ovanpå det som redan är där.
Fått skäll, igen, över hur mycket som sitter "fast" i ryggen och i skallen.
Efter senaste vändan fick jag rådet att ta det lite lugnare med min mentala och ibland fysiska stress över att "komma tillbaka" till där jag ev, en gång var.
Måste inse att det kommer jag inte. Hur gör man det?
Vet inte om jag vill det. Är inte det att ge upp?
Kanske är det just det som är skruven i det hela, att jag måste.

I do trust!

Lågvattenmärke i mediedrevet.

2012-01-28T23:55:00.003+01:00

Jakten på nyheter går allt fortare. Ett lågvattenmärke är väl ändå när man söker bekräftelse på "nyheter" via anhöriga.

Som journalistdotter och aktiv fritidspolitiker blir jag än mer oroad och rädd när jakten på scoop gör att man kliver över gränser som inte borde vara acceptabel i dagens mediasamhälle.

Under min tid som fritidspolitiker och aktiv i debatten märker jag alltmer hur media och deras arenor blir allt snabbare i att eftersöka scoopen, att slå varandra på fingrarna.

I detta fall var det inte en av de stora drakarna som klev över gränsen utan en lokal tidning. Stefan Löfvens 82-åriga mamma pressas till svar om hennes son ska bli ny partiledare för Socialdemokraterna i Allehanda.se.
Försvaret från Allehanda.ses nyhetschef Marcus Melinder tillbakavisar dock kritiken kommentar i Dagens Media:
– Stefan Löfvens mamma är en väldigt pigg dam som hade varit ute och åkt spark nu på morgonen. Vi har behandlat henne som vilken källa som helst, säger han till dagensmedia.se.

Men, vänta lite nu.
Anhöriga till oss som engagerar oss politiskt måste få ha och vara i en fredad zon.
Hur blir det annars?
Ska jag behöva mediaträna mina barn och mina anhöriga innan jag tar på mig ett politiskt uppdrag?

En medieetiks-diskussion bör omedelbart ta fart efter detta och vi som är engagerade bör sätta oss ner tillsammans och ställa oss frågan, om det är ok att fråga en äldre mamma i detta fall och blir det våra barn ska uttala sig nästa gång?

Nu skriver vi 2012

2012-01-01T15:45:00.006+01:00

Så har vi då bytt till 2012.

Förra året, vid den här tiden, var jag rätt less på på 2010 och kunde bara andas in att det sk. skitåret äntligen var slut och att inget mer hann hända innan nyårsnatten.

Att reflektera över det gångna året är vad jag brukar göra så här årets första dag.

En dag som hittills varit lugn, skön, lat, en dag i att bara vara i.

När jag tittar på världen och vad som hänt i stort och i smått så är den 22 juli ett datum som föralltid kommer att vara inmejslat i mig.

När vidden av vad A.B-B åstadkommit, i både Oslo med bomben, men framförallt på Utöya, där 69 människor, mest barn och ungdomar, avrättades.. tog mitt syre slut, tårarna inte ville sluta att rinna.
Hur jag lokaliserade mina älskade ungar, bara för att få höra deras röster.. båda trygga och vid liv..
För mig personligen var det en upprepning av känslan från 11 september 2011. Vetskapen att världen aldrig mer skulle bli sig lik, igen...
Jag vet exakt var jag var och vad jag gjorde vid båda tillfällena jag fick höra vad som skett.

Jasmin-revolutionen I Tunisien hade börjat i mitten av december 2010 med att M. Bouaziz tagit livet av sig och världen fick veta varför. I början av 2011 tvingades Ben Ali att avgå och lämna Tunisien.

Den Arabiska våren fortsatte med demonstrationer på Tharirtorget i Kairo, Egypten, och vem av oss trodde verkligen i hjärtat att Mubarak skulle avgå?
Inte jag.
Men det gjorde han. Nu ska han ställas inför rätta.

Demonstrationerna fortsatte in i Libyen. Ett inbördeskrig utbröt. Gaddafi är död och hans terrorvälde borta.

I bland annat Bahrain, Syrien, Jemen, Jordanien, Oman, Saudiarabien, Sudan och Algeriet har demonstrationer och förändringar skett under det gångna året. De har lång väg att gå för att bli de demokratier som de så gärna vill bli. Nu är det upp till oss att stödja dem i det de vill, inte alltid det vi vill.

Jordbävningen och tsunamin i Japan som visade på hur skört allt var och är.

Fukushima blev en ort som låg i allas munnar. Ett kärnkraftverk som spred radioaktivt stoff över världen. Hur mycket strålning hade spritt sig? Hur mycket skulle detta påverka påverka Japan och för hur länge? Hur mycket skulle detta påverka världen och för hur länge? Idag känns det som om vårt minne är kort i vad som gäller det.

Usama Bin Laden är död. Jag tror att vi är många som är lite oroliga över vad som kommer att komma ur den avrättningen. Jag hade hellre sett att både Bin Laden och Gaddafi fått ställas inför rätta än hur det blev. Nu finns martyrskapet hängande över deras huvuden.

Kim Jong Il, Nord Koreas diktator avlider i slutet av året. Makabra sorgescener sprids över världen. Är han verkligen så sörjd av sitt eget folk? Jag betvivlar men vem är jag att döma där.

Johan Persson, Martin Shibbye samt Dawit Isaak är tre svenska journalister som under 2011 suttit fängslade i Eritrea samt Etiopien och sitter kvar där när vi skriver 1 januari 2012.
Dawit Isaak har varit arresterad sedan den 23 september 2001.
Johan Persson och Martin Shibbye sedan den 3 juli 2011.
Det är inte ok, enl. mitt ringa förmenande.
Jag hoppas att när jag skriver 1 januari 2013 att jag då kan skriva att de släppts under det gångna året.

Sedan har allt runt eurons kriser hit och dit men mest i Grekland varit på tapeten under året. PIGS blev en förkortning som kastades runt överallt.
(PIGS = Portugal, Irland, Spanien, Grekland.)
Det var länderna som inte skötte sig i valutasamarbetet.
Men vem kunde väl tro att så många länder med sina skilda kulturer skulle kunna ha samma valuta utan begränsningar och att det skulle gå bra utan att man stipulerat krav och konsekvenser?
Jag tror på euron som en gemensam valuta på sikt, men som den är uppbyggt just nu, gör jag det inte.

I reflektionstid så inser jag att världen har blivit av med många gubbar med makt. Berlusconi, Mubarak, Kim Jong Il, Gaddafi, Bin Laden m.fl
Andra, likt Putin sitter kvar.

I det närmare perspektivet har en man påverkat mig mer än jag faktiskt trodde. En man som jag såg som en pajas som gärna tog strider för stridernas skull inte för dess innehåll. Jag viftar vit flagg. Fanns mer bakom den fasaden än jag kunnat ana. Han som skrev en bok, tillsammans med Markus Lutteman, som under året virvlade upp en massa damm i idrottsrörelsen var Patrik Sjöberg med sin bok "Det du inte såg".

Stark skrivet av Patrik.

Själv har jag haft fullt upp med skrivande, politik och samhällsengagemang.
New Renaissance är i sitt vardande och det är spännande att vara med i att bygga en ny organisation som så fundamentalt bottnar i människorätt. Alla människors lika värde.
*För varenda unge*- kommer att vara ledorden för mig även för 2012.

Barnkonventionen SKA bli svensk lag.

B lever och arbetar i Västerbottens residensstad. Var hos henne en vecka i höst. Skönt att få vara där och hon fick vara den som styrde och visade upp det hon ville. Stolt över dig mitt hjärta! Du kan allt du vill.

L, lilla gumman, som sadlar om helt. Studenten i juni och nu tillbaka på skolbänken för att läsa till USK.a.
Världen är din. Go and get it!
Du har mer än bevisat att du kan. Så stolt över dig!

Hjärtat svämmar över när det kommer till Er två..

G.B -Dito!

Mina närmaste.. Ni vet vad Ni betyder. Skulle ALDRIG vilja vara utan Er.

Så, nu är det 2012.
Jag önskar Er alla det bästa av år med Tomas Tranströmers ord:

"Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv."

Låt oss leva sanna mot varandra och mot oss själva.
Att se varandra och låta varandra leva utefter våra egna tankar, mål och önskningar.

Må Bäst

Vilken höst, vilken vinter.. vilket liv..

2011-12-28T16:23:00.004+01:00

God fortsättning till Er alla..
Har klurat på vad jag ska göra med den här sidan och om jag ska ha den kvar eller släcka den för gott.
Landade i att det skulle inte kännas helt ok att "döda" den, just nu.

Så här är jag, igen..

Som titeln säger har det hänt mycket under hösten.
Jag fick i uppdrag av länsförbundet att sy ihop hela länsförbundets deltagande på Folkpartiets Landsmöte i oktober, 2011.
I uppdraget låg bla. att anordna tvenne konferenser. En innan landsmötet och en efter.
Båda höll vi i Falköping, den 24/9 samt den 12/11, i de lokaler som vi delar med Studieförbundet Vuxenskolan. Helena, deras suveräna medarbetare hjälpte mig med mycket av det praktiska runt dom. Utan hennes kontakter hade vi inte fått lunch levererat till oss. m.m..

Peder Danesved, Edwin Hovemyr, Annika Carp samt Ullabritt Hagström syns på kortet.

På förmiddagen hade samtliga landsmötesombud en sittning där vi gick igenom samtliga av de 65 motioner till Landsmötet som Skaraborgare hade skickat in. Total fanns det ca 550 motioner som skulle hinna behandlas på Landsmötet. Kan säga nu efteråt att jag drömde mardrömmar om de där luntorna.
Eftermiddagen var det öppet för alla medlemmar och vi körde igenom alla Skaraborgsmotioner igen.

Landsmötet gick av stapeln i Karlstad den 14-16 oktober.
Många långa diskussioner med högt till tak var det. Precis som det ska vara.
Jag hade ett par motioner med. Gladast är jag att "min" motion, tillsammans med bla. Helena Berggren från Västerås, om barns rätt till eget juridiskt biträde i bla. skilsmässor bifölls.
Vi ska jobba vidare "för varenda unge" under 2012 och ingen ska inte kunna missa att "Barnkonventionen" ska bli lag enl. mitt ringa förmenade.
När vi väl var hemma igen och hade fått sova ikapp körde vi en uppsamlings-konferens en 12/11. Vi gick igenom vad som hade skett med våra motioner samt la upp en strategi inför Landsmötet 2013 då hela programarbetet med det nya partiprogrammet ska vara klart.

När Landsmötet väl var avslutat för min del, kom nästa uppdrag. Det att, tillsammans med andra kollegor, gå igenom den tänkta nya tjänstemannaorganisationen för Västra Götaland som ska sjösättas i halvårsskiftet 2012.
Det är vad jag pysslar med just nu. Det och livet.

Så här mitt i livet trodde jag att jag hade vägen klar för de närmaste åren. L med sina studier, B som jobbar och funderar över var hon ska landa.
Jag med min ryggrad och min skalles snurr och funderingar på boken jag ska skriva sedan.
Ha, glöm det!!

Någon, som stod mig väldigt, väldigt nära för snart ett decennium sedan har letat sig tillbaka in i mitt liv.
Han är så välkommen..
Visste inte riktigt hur mycket jag hade saknat honom förrän han stod där på perrong 4 i Stockholm.. när jag mellanlandade i Stockholm, i ett tågbyte, på väg upp till B i Umeå.

Det blir vad det blir men det känns och det känns bra...Tror det får räcka så annars blir jag bara fånig.

Så från en fånigt flinade Jern till Er alla..

GOD FORTSÄTTNING!!

and BTW. Grattis "G.B" på födelsedagen...

JAG SKÄMS!!

2011-07-01T18:23:00.001+02:00

Kristdemokraternas riksting pågår för fullt i Umeå och jag undrar vilket årtionde de befinner sig i.

Igår den 30 juni 2011 valde rikstinget med Folkhälsominister Maria Larsson och Socialminister Göran Hägglund i spetsen att vid könskorrigering ska sterilisering genomföras annars ingen korrigering. Detta kan bara kallas tvångssterilisering.

Det är i dag, den 1 juli 2011, på dagen ett år sedan HBT-minister Erik Ullenhag tillsammans med Barbro Westerholm samt Agneta Berliner i Aftonbladet uttalade att ”Vi river lagen om tvångssteriliseringarna”.

I samma artikel går att läsa att det igår på dagen är ett år sedan som Socialstyrelsen presenterade sin utredning om ” vården av transsexuella och personer med könsidentitetsstörningar”. Utredningen går att ladda ner HÄR!

Utredningen föreslår bland annat förändringar av lagstiftningen gällande fastställande av könstillhörighet. De kriterier som Socialstyrelsen föreslår ska tas bort är att individen måste vara ogift och vara steriliserad. Det ska även vara tillåtet att frysa ner könsceller på samma villkor som för andra patientgrupper.

I Socialstyrelsens utredning fastslås dessutom att Sverige fått kritik av Europakommissionären för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, över dessa krav på tvångssterilisering och att den som ska genomgå könskorrigering ska vara ogift.

Jag skäms i dag över de val som Kristdemokraterna i går tog beslut om att bibehålla tvångssteriliseringarna i 2011 års Sverige.

Jag skäms över att Folkpartiet liberalerna sitter i samma regering som ett parti som bibehåller Sverige i 30-talets inskränkta könsroller om att alla barn behöver en mamma och en pappa och inte vuxna människor.

Jag skäms över att Sverige med Kristdemokraterna vid en del av roderkulten väljer att vara de som anser vilka som ska ha rätten att få bli föräldrar.

Jag skäms!!!!

olikheten inför lagen del 2 och andra funderingar

2011-04-02T20:21:00.001+02:00

Dagar och veckorna går och snön börjar sakta men säkert försvinna här i staden mellan bergen.

efterlängtad snödroppe

Vet inte riktigt var tiden tar vägen men inte hamnar den här i tecken, ord och meningar.

Sedan sist har en ung tjej flyttat in här och jag har 2 troll boende här hemma. Har fått tillbaka en av mina extra döttrar från det kalla Norr.
L och E är ju som systrar och det är mkt fnitter och skratt men också mkt allvar och livsfunderingar.
Jag är glad att jag inte är nitton och ska ha livet utstakat för mig med vad jag ska göra resten av livet.
B är i uppbrott igen. Kommer med allra största sannolikhet bli Umebo i maj.

Själv väntar jag på en magnetröntgen, igen, den 13 april. Ska bli den "sista" innan domen om en ev. om-operation av ryggraden. I dag hade dom gärna fått gå in och justerat upp den på stört samtidigt som jag vet att för det mesta så är det oftast något bättre en dag efter stillaliggande i psoas-ställning. Bara det att jag är aldrig så rastlös som de dagar då ryggen säger Nej-tack till allt.
Inte ens favoritboken, just nu, "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" kan få i väg de värsta tankarna...

Den är riktigt, riktigt bra. Ligger ofta och skrattar högt så att ungarna tror att nu har det fullkomligt slagit över. :) men inte riktigt än.

Politiskt är det fullsnurr. Om någon har lyckats att missa det så har vi ett omval att genomföra här nere i Västra Götalandsregionen. Regionen och en valkrets i Örebrokommun är de som ska genomföra detta den 15 maj.
Orsakerna till dessa omval går att läsa om här. Om du klickar på texten så kommer du direkt till Valmyndighetens hemsida och där förklaras varför man tog beslutet om att förrätta omval i regionen.
Jag satt som valledare i det tidigare valet 19 september 2010. Den här gången är jag mentor och ingår i en valgrupp i kommunen. Spännande men också lite svårt att ladda om rent personligt Men skam den som ger sig. Valresultatet i september var väl inte vad jag direkt hade hoppats på så det gäller att hitta ork och motivation att köra om igen.
Lilla hjärtat står dessutom på en mycket fin 8:de plats på vår valsedel och om inte annat så inspirerar det till stordåd bara ryggskrället håller.
Har spånat på krysskampanjer och slogans år familjens valprojekt.
Vad tycks om: "Kryssa ett Jern till regionen"?
Förslag mottages vänligt men bestämt.

Har funderat mycket på vad jag egentligen ska ha den här bloggen till då jag är dålig på att uppdatera den mellan varven.
Ska jag skriva om hur det är att slåss i vården mot smärta, ska jag köra mer renodlat politiskt, ska jag skriva av mig om min frustration över alla orättvisor i samhället, bli en riktig gnällkärring, ska jag skriva om hur det är i livets utkanter som jag möter mellan varven?
Jag har inte riktigt bestämt mig så jag kör väl vidare som jag har gjort ett tag till...

sliter håret med funderingar ett tag till :)

Jag har förmånen att ha en hel del starka tjejer och kvinnor runt mig i mitt liv.
Samtidigt som jag mer än gärna skulle skriva massor om de kamper som de kämpar dagligdags är jag lite orolig över att hänga ut dom mer än vad de själva vill.
MEN, ibland måste jag bara få spy lite.
En kvinna, som föddes som man och som i dag, av samhället, är accepterad, registrerad och legitimerad som kvinna var tvungen att först och främst sterilisera sig för att få bli kvinna. Sedan fick hon inte spara könsceller för att någon gång kunna få välja om hon vill bli förälder.
Frågan som snurrar i skallen är var det för att för alltid förneka henne att bli förälder som var skälet? Och nästa fråga är varför?
Denna kvinna har lärt mig och lär mig så mycket om vad som egentligen sker i HBT-rörelsen och jag är mörkrädd.
Vem för deras talan? Vem ser till att hon och hennes vänner får den rätt som alla vi andra har, dvs. själva rätten att välja om vi vill bli föräldrar.
Ibland funkar det inte av andra skäl men då är det inte staten som sagt att du får inte.

Tvångssteriliseringar år 2011. En skam för en sk. rättsstat som Sverige ska vara.

Dessutom är det så att ingenstans i de sk. antidiskrimineringslagarna finns transsexuella upptagna. De är alltså de enda som i dag, i Sverige kan bli diskriminerade utan att de kan få någon slags rätt i domstol. Ytterligare en skamfläck av stora mått.

A, du vet att jag är på din sida och kommer att stå kvar där!!Spelar "Born this way" med Lady Gaga bara för dig och alla dina medsystrar och medbröder!

Hoppas att länken fungerar för det är första gången jag ger mig på att lägga in en dylik i bloggen.
Men den är till dig, L, E, C och alla Ni andra som är kvar i eller har kommit ur Era garderober.

Själv kör jag en hel del 90-tals nostalgi med Lustans Lakejers Elixir.

Det är verkligen att ta ett rejält kliv bakåt men med lite nutidstouch.
Rekommenderar den :)

Nu så är det dags för lite annat så...

Ha det!

by the way:
Saving love, doesn't bring any interest./Mae West
så ny slösar vi....

Olikheten inför lagen!

2011-02-10T17:24:00.003+01:00

I en artikel i Svenska dagbladets nätupplaga idag den 10 ferbuari 2011 läser jag att en sexårig kille blivit knivhuggen i nacken i en eskalering av den mobbning som han redan utsatts för bakåt i tiden. Orginalartikeln i ämnet finna att läsa i Jönköpings Posten.

Personalens reakion, eller snarare BRIST på reaktion, på de övergrepp som grabben utsatts för, är ett ännu grövre övergrepp enl.mitt ringa förmenande.

Om två vuxna bråkat och detta hade inträffat på de vuxnas arbetsplats hade man kunnat rubricera det som mordförsök. Den som utfört huggen hade arresterats och förflyttats från arbetsplatsen och med allra största sannorlikhet åtalats.
Nu är det en mobbade killen som flyttat.

Men det är klart med den inställningen som personalen verkar att ha så....
Personalen på skolan kallade detta, enl. tidningarna, "EN LITEN INCIDENT".
Nu handlar det om en minderårig liten kille som valt att stå på sig och försökt att få vara den han vill, inte vad normer och koder säger.

Jan Rejdnell skriver i ett av sina blogginlägg om en ny BARNBALK.
Ju mer jag läser och förstår om hur barn blir behandlade destomer mer finner jag denna balk som livsnödvändig för allas våra små i samhället.

Är det konstigt att man ibland känner så här?

Ha det!

Jag fick ett svar .. och mitt svar därpå!

2011-02-02T14:02:00.001+01:00

Hej Maria,
Tack för dina synpunkter,

Det är en svår situation du beskriver, men den som är sjuk och inte kan arbete får aldrig ses som en börda för samhället. En av anledningarna till att sjukförsäkringen reformerades var just att komma till rätta med att många som kunde arbete ändå uppbar sjukersättning. Detta var ett ovälkommet arv till regeringen som pågått under lång tid. Sverige hade ett av världens friskaste folk - och ett av världens högsta sjukskrivningstal. Reformen justeras löpande sedan genomförandet för att säkerställa att den som är sjuk kan vara sjukskriven och att den som är frisk inte ska vara det. Det ska aldrig vara ett stigma att få sjukersättning.

Folkpartiet har signalerat att vi anser att det bl.a. kan vara dags att höja taket i sjukersättningen snarare än att genomföra ett ytterligare jobbskatteavdrag. Detta dels därför att det inte är säkert att ytterligare sänkningar får samma effekt som de första, men det finns även en tydlig ideologisk förankring. Folkpartiet har alltid värnat om det glömda Sverige, dvs. de som har svårt att göra sin röst hörd och har de minsta marginalerna i vardagen.

Folkpartiet har drivit och kommer att fortsätta driva denna linje inom allianssamarbetet. Sen är det dessvärre inte alltid som vi får igenom vår politik. Jag delar din uppfattning att det är mer än dags nu.
Med vänliga hälsningar
Jonatan Ohlin
Politisk Sekreterare (FP)

Hej Jonatan och tack för svar.

Du skriver att vi som inte kan arbeta av sjukdomsskäl inte ska ses som paria eller som en belastning i samhället.
Det gör vi.
Mycket tack vare, nej, förlåt, på grund av den inställning som sittande regering har använt sig av i retoriken runt de höga sjuktalen. Det låter som om var enda en som uppbär sjukpenning eller aktivitetsersättning är en fuskare som ska misstänkas för fusk.
Vad man i dag inte pratar högt om är att den utredning som gjorts ang. fusket i sjukförsäkringen har påvisat att ca 4 promille, alltså 4 tusendelar kan misstänkas vara fusk.

Jag är inte en person som är särskilt tyst av mig i normalfallet, men här har jag tidigare legat lågt just på grund av att det rör mig själv.
Jag hoppades att min trovärdighet skulle ses som större om jag relaterade till mig själv i det första brevet. Trots att det är att verkligen krypa under skinnet med den information jag lämnar ut om mig själv.

Som medlem och aktiv i partiet så kan jag retoriken.
Jag vet att vi sitter i en allians med tre andra partier, att vi inte alltid kan få igenom ”vår” politik, att Folkpartiet ”alltid” värnat det glömda Sverige, men krasst, tycker du att det märks och hörs idag?
Jag gör det inte. Där av mitt brev i första skedet.

Du skriver i slutet av ditt svar att du anser också att det är mer än dags.
Tack, men min fråga var till min partiledare, när tänker Jan ställa sig upp och ta fighten i dessa frågor så att det hörs?
Gillar inte att skriva om Jan i tredje person men det är du som svarar trots att jag ställt frågan till Jan.

Frågan är obesvarad, när hör vi Jan ta ställning för oss som är sjuka och faktiskt är de som fått minst i plånboken av sittande regering.
Vi har fått mindre än vad vi hade 2006.

Med vänlig hälsning
Maria Jern

Kontroversiella funderingar..dagen efter, dagen före

2011-01-30T15:57:00.001+01:00

Var på konferens med ett gäng Folkpartister i går på Lundsbrunn. Den är årligen återkommande och för mig var det 3:dje gången jag var där.
Det märktes att det året efter ett valår.
Inte fullt lika mycket på och offensivt som det var förra året.

Deltog i ett suveränt jämställdhets-seminarie som anordnades av Liberala Kvinnor.
Bonnie Bernström ledde det tillsammans med Fatima Svalå. Ordförande respektive vice ordförande i förbundet.

Bonnie Bernström

Egentligen är de personliga mötena viktigare än seminarierna och vid två av de mötena fick jag veta att jag upplevs kontroversiell.

Ordet kontroversiell synonymer är enl. http://www.synonym.se/ : omtvistad, omstridd, ägnad att vålla strid, tvistig, diskutabel och omdiskuterad.

Först blev jag lite fundersam och undrande men ett tag så lossnade det och krasst, jag är nog det och jag är banne mig stolt över det. En enda sak håller jag inte med om och det är att vara ägnad till att vålla strid FYSISKT. Däremot tar jag gärna strid VERBALT för det jag tror på.

Den dag jag uppfattas som slätstruken då har jag missat allt.

Som kontroversiell kan jag försöka påverka och förändra. Det var och är därför som jag engagerade mig politiskt.

Prata gärna om mig men prata hellre med mig och jag är här för att försöka att göra skillnad, att ändra på det jag upplever som helt bort i tok.

Jag fullkomligt älskar att båda mina döttrar är "Grynet"-brudar. De tar ingen skit, som Grynet säger. Så låt om oss alla vara lite kontroversiella i tid och otid.

Idag har en STOR, värmande sol lyst upp tillvaron. Det finns hopp om en vår!

Ha det!

p.s

Nej jag har inte fått något svar på mitt öppna brev...

Om nu någon trodde det.

d.s

Öppet brev till "min" partledare... ang.jobbskatteavdrag m.m.

2011-01-23T22:50:00.006+01:00

Jag har varit lite dålig på att skriva om politik ett tag. Att skriva om var jag är och hur jag tänker. Nu vänder jag på ett blad och är väldigt självutlämnande men saker gör att jag måste agera på något sätt och börjar med att be om hjälp uppifrån, från min egen partiledare med ett öppet brev/mail som också kommer att sändas till tidningen NU, som debattartikel.

Bäste Partiledare Jan Björklund

Först vill jag tacka för att du säger NEJ till ett femte jobbskatteavdrag men jag håller inte med dig om vad det är som ska prioriteras i stället.

Jag lever som sjukpensionär sedan 2001, då jag förlorade kampen mot försäkringskassan om detta, i den då kallade länsrätten. Min inkomst minskades från 90 procent av min lön, för så var det då, till 60 procent.
Istället skulle jag söka bidrag för än det ena och än det andra, t.ex. bostadsbidrag, handikappersättning osv.
Tanken på att överleva, leva på 60 procent, som heller inte räknas upp utefter vad mina forna arbetskamrater får i lönehöjningar, känns också rätt absurt och orättvist.
Där stod jag med, då två minderåriga barn. FINSAM i Västmanland tillsammans med Försäkringskassan hade skickat mig på arbetsutvärdering i en annan stad och dom hade gemensamt funnit ut att jag inte hade någon arbetsförmåga.
Vad tror du det gör med ens självkänsla?

Idag sitter jag i en ekonomisk situation som jag tror att ingen av i ”min” partitopp kan föreställa sig.
Men jag tänker inte gräva mer i den just nu och här men jag vill att du ska ha klart för dig varför jag är ledsen och besviken på mitt eget parti och framför allt på Er som sitter i en position som faktiskt kan förändra detta för mig och mina medsystrar och bröder.

I dag ses vi som paria av sittande och faktiskt "min" regering, känns det som. Vi pratas om som smitare, arbetsskygga och de som fuskar och stjäl från det allmänna.
Jag har i hela mitt liv, till dess att jag var med om en misshandel, jobbat mer än 100 procent betalat skatt och inte legat samhället till last. Tagit arbeten som jag egentligen vantrivdes på men ändå jobbat för att försörja mig själv och mina barn. När jag väl hamnade rätt i arbetslivet och trivdes hade jag en yrkesstolthet och gjorde mitt jobb bra.
I dag är det något helt annat. Idag ses jag som en parasit i samhället. Jag kan nästan aldrig tala om att jag är just sjukpensionär utan att sedan behöva förklara hela min historia för att folk inte ska titta snett på mig.

Nu är jag less. Jag är mer än besviken på ”mitt” parti som ska ta tillvara varje människas rätt att växa efter egen förmåga. Vi ska se varje människa var de än befinner sig i livet. På mig och de som sitter i samma sits som jag tittas det snett ner på med misstänksamhet.

Det mer än dags att se till att vi som faktiskt har en fysisk och psykisk anledning till att vi är just sjukpensionärer, uppbär aktivitetsersättning, får ett drägligt liv. Har vi råd att sänka skatten får de som arbetar, för femte gången, då har vi råd att höja sjukersättningarna och aktivitetsbidrag, som nu sjukpensionen heter. Nytt namn men ingen förbättring för oss som sitter i fällan.

Det också dags att det liberala partiet är och blir liberalt. Jag vill att du ställer dig upp som partiledare och inte enbart verkar som skolminister, och ser och verkar för till de svagaste i vårt samhälle och de som har det allra sämst ekonomisk, att de får ett drägligt liv.
Det är mer än dags nu.

Med vänlig hälsning
Maria Jern

Medlem i Folkpartiet Liberalerna Falköping

nytt år... nollor och ettor...

2011-01-01T17:45:00.002+01:00

Så skriver vi 11.01.01 eller 01.01.11. Bara en massa ettor och nollor. Kan tänkas vara så att en del känner sig som en etta eller en nolla efter gårdagen. Själv är jag tacksamt befriad från Ågren och hammarslag i dag.

Stora tösen har firat nyår i fjällvärlden och verkar att ha överlevt. Sms:at med henne iaf.
Lilla hjärtat har finfrämmande från Lappland och just nu spelas något sällskapsspel i köket. Hör tärningarna rulla på köksbordet och det fnittras och debatteras om vart annat.
Underbara ungar...

För att nu återvända till de där ettorna och nollorna som jag började med.
Ett nyår är ju både en början och ett avslut så för en gångs skull tänkte jag göra en ettor och nollor lista för det gångna året.

Ett par stor-stora ettor är så klart mina älskade töser. Stora tösen flyttat ner från Norrlandsinland och skaffat både jobb och bostad om än att det varit lite trassigt med det sistnämnda. Lilla hjärtat som landat och kliver på för att till sommaren ta studenten.
En etta är alla de som kämpar för vad de tror på om än i motvind.
En etta lämnas ut med guldkant till de starka kvinnor jag har runt mig.
En etta utdelas till personalen avd 81 och 82 på KSS, till Smärtmottagningen i Falköping och till John, min sjukgymnast på Kurhälsan Mösseberg av rent egoistiska skäl.

En STOR nolla går till C & KD i Falköping för den uppgörelse de gjort efter valet 2010. Dom anser säkert att dom gjort rätt men enl. mitt ringa förmenade har de lurat sina väljare.

En STOR nolla är de oseriösa andra handsuthyrarna av bostäder som tror att det går att lura skjortan av ungdomar. Vet iaf en som har bitigt sig rejält i svansen på sitt beteende.

En ännu större nolla får trafikverket och Sj dela på. Tror att vidare kommentarer är överflödiga.

Dom har ju lyckats med att göra det mesta galet i dessa tider av snö, snö och lite mera snö och kyla.

Sedan har det naturligtvis inte blivit bättre av att man under en himla massa år totalt från regering och statsmakt valt att inte se till att man underhållit det som måste underhållas.

En som har skrivit bra om frågan är Anne Marie Ekström. Klicka på hennes namn så kommer du till hennes blogginlägg och skåda även svar från en lite lätt irriterad Leif.

Men en dag som denna går den allra allra största nollan som går att hitta till de två stora drakarna som kallas kvällstidningar.
Att i dag innan den tekniska undersökningen är klar publicera nekrologer över Per Oscarson och hans hustru Kia Östling känns både så osmakligt och lösnummer-jagande.
Flera nollor som de två drakarna har kvalificerat sig, kan jag ge, till men i dag så får det räcka med denna.

Nu hoppas jag att solen även ska lysa i morgon och att det kommer vara ett skönt promenadväder då jag stannade inomhus i dag för att knattra ner den här och "bara vara"

God fortsättning, Gott Nytt År

och

Ha det!

KAOS- det slitna ordet

2010-12-26T13:27:00.003+01:00

Vad är egentligen KAOS?

Nej se det snöar....... igen!

Enligt SAOL, Svenska akademins ordlista betyder ordet: total och vild oordning.

Hur kommer det sig att när det snöar Norr om Dalälven så är det vinter men söder därom så är det, ja just det, KAOS?

I mina ögon är det vinter och i vissa fall en erbarmligt illa skött snöröjning men kaos, nepperligen.

Under de fem år vi bodde i Norrlandsinland var det inte kaos-varning en enda gång trots att det kom över 50cm snö under mer än ett dygn. Söderut skriker man om det kommer 5 cm.
Vägar hinns inte snöröjas och bilar står stilla på våra vägar, tåg är försenade osv.

Var i ligger kaoset?

Det finns inte, enl. mitt ringa förmenande utan det är ren och skär urusel planering.

Vi har minst ett dygn innan snön börjar dala ner på vår jord en varning från SMHI eller något annat väderinstitut.

Eftersom vi har den informationen INNAN det snöar kan jag ha svårt att förstå att man inte kan kalla in den beredskap man har uti våra kommuner och med de man har upphandlat snöröjning, sandning och saltning av de vägar som är prioriterade.

Resten får helt enkelt vänta..

Sedan har vi svenskens inställning att det händer bara andra inte mig.

Hur kan man vara så korkad att man sätter sig i en bil i Smålands inland med ett gäng barn för att åka och äta middag när det är klass 2 varning? Dessutom utan vinterkläder eller annan utrustning OM man skulle fastna?

Fast det är klart man kan ju tjäna en hacka på att gråta i ut i en kvällstidning.
Förlåt, men hur kan man!? Jag skulle skämmas!

När SMHI kör ut en klass 2 varning så innebär det att:
Väderutveckling väntas som kan innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV.

Med tillägget:

Vid snömängder motsvarande ca 20 mm eller mer i smält form på 12 timmar, vid frisk vind ca 12 mm eller mer på 12 timmar. Medför stora trafikproblem, kan speciellt vid temperaturer nära 0 även ge störningar i el och teleförsörjningen.

Har man ut att göra i trafiken då OM man inte måste?

Nej, det behöver man inte. Jag känner inte en enda människa som inte skulle förstå om man stannar hemma när det är klass 2 varning. Och OM någon skulle ha något emot det så, vete katten om jag skulle vilja äta middag ihop med dom. Att man måste till sitt arbete, ok, det kan jag förstå men ingen arbetsgivare vill att man riskerar livet.

Att nu ordet KAOS används i tid och otid är väl egentligen bara ett sätt för kvällsmedia att sälja tidningar… eller?

God Fortsättning

och

Ha det!

GOD JUL

2010-12-23T11:46:00.005+01:00

Önskar Er alla en riktigt

GOD JUL

Ser fram emot 2011

2010-12-07T11:01:00.011+01:00

Trädet den 7 dec 2010

Det är riktigt, riktigt länge sedan jag skrev här..

Mycket har hänt och mer är väl på gång.

Fick en fråga om vad som hände sedan efter fotoperationen ..

Ja.. vad hände sedan!? och i vilken ordning hände det?

Jag har inte riktigt ordning på det men..... den 26 oktober blev jag akutopererad på Sahlgrenska i Göteborg inne i ryggen för fjärde gången. Jag hade inför operationen 3 diskbråck i tre ovanpå varandra liggande nivåer.

Från L3 till S1. Det är alltså ländryggs kota 3 ner till svanskota 1.

MRT-bild av min ryggrad 21 okt 2010

Kvällen den 13 oktober var jag på ett partimöte och lyckades med konststycket att vrida till mig då jag inte kunde sitta utan stod och hängde mot ett bord.

Vridrörelsen i kotorna räckte för att ett diskbräck i L5-S1 skulle bli så pass mycket större att ... ja, vad skriver man... att jag inte kunde stå, inte kunde ligga, inte kunde... (inte tryckbart)

Ambulans till KSS på natten med underbara killar som både försökte köra för att missa varenda gupp i vägen och som såg till att jag fick smärtlindring efter vägen för att överleva transporten.

Hamnade, återigen på avd 84 men som efter ombyggnad heter avd.81.

Kön till magnetröntgen var hemsk.. fick vänta till torsdagen den 21 oktober och var inneliggande hela tiden. På magnetröntgenbilderna, MRT, varav en ses ovan upptäcktes den "nya" tredje diskbråcket i L5-S1 nivån. De som är ovan på L3-L4 respektive L4-L5 hade blivit större och efter MRT'n hade jag tre dagar på mig att tacka Ja eller Nej till steloperation av dessa tre nivåer som egentligen skulle bli fem eftersom man kan inte fästa steloperationens titan-bitar/stänger och skruvar i trasiga/diskbråcksdrabbade nivåer.

Blev, som jag skrev ovan opererad och då redan på tisdagen efter. Ibland går det iaf undan.

Landande på Sahlgrenska vid lunchtid den 26:e och klockan halv två sov jag.

När man inte är patient i "huset" utan är remitterad från ett annat sjukhus, i mitt fall KSS, så är det snabba ryck. 24 timmar senare låg jag i en ambulans på väg upp till KSS i Skövde igen. Men jag var inte stelopererad.

Väl på KSS handlade allt om att komma igång igen. Att stå och gå, att röra på sig så mycket kroppen bara klarade och gärna lite till.

Jag kan säga att 8 trappsteg är som att bestiga ett högre berg när man har 16 klammer i ryggen plus diverse stygn på insidan och att de skador som är kvar, och troligen är permanenta, gör att jag har mer än svårt att få med mig vänsterbenet samt att jag inte har känsel i halva fötterna. Jag känner alltså inte stor tå plus tå intill samt underfoten och i hålfoten. Underbenens känselbortfall stör inte lika mycket eftersom jag inte är beroende av den känseln när jag ska stå och gå.

Det var och är ibland rätt mycket "Bambi på hal is-känsla" även om det har blivit bättre med tiden.

Tillbaka hemma igen försöker jag och trollen hitta en vardag igen. Det är en hel del träningspass hemma efter schema som sjukgymnasterna sytt ihop.

Snön ställer till det för mig med min Bambi-känsla. Jo, jag har blivit feg. När halkan och snön ligger som den gör vill jag inte gärna ut och glida runt mer än nödvändigt.

För snö har vi ju fått så det räcker och blir över.

Tänker inte ge mig in i snösvängsgnäll nu men, det finns en anledning till varför akuten blir belamrad med benbrott när det kommit snö och det beror en hel del på att man inte har framförhållning.

Efter att ha bott i Norrlandsinland där det kan komma en halv meter snö på ett par timmar vet jag att det kan gå stt få att fungera med snöröjning.

I flera dagar innan det Polska eller vilket ovädersland det än kommer ifrån så varnas vi ju i media hela tiden. Varför kan man då inte sätta in beredskap när det behövs?

Vår vaktis i huset har skött det med bravur. Ingen halkrisk utanför huset här iaf.

Tomten i smällkalla vinternatten. orginal av Harald Wiberg

Julen närmar sig med stormsteg. Jag har lika svårt i år att hitta julstämmning. November och december har varit månader som har varit präglade av sorg och förlust.

Tre underbara kvinnor lämnade sina liv och familjer dessa två månader.

Nela, Kerstin och min egen mamma.
Jag saknar Er alla tre.
Nu får det räcka för idag.. ska vingla loss lite med mina kryckor och knö med frk Snork, dvs katten Sally!

Ha det!

En riktig skitvecka...

2010-08-01T13:29:00.012+02:00

Det började egentligen redan fredagen innan.
Hade äntligen fått en röntgenremiss för min onda högerfot.
Högerfoten är den jag förlitat mig på nu när jag har två nya diskbråck i ryggen på vänstersida som gör att jag är rätt svajig och har taskig balans på vänster foten.
Egentligen började det hela redan i mars med ett envetet skavsår men det är en mycket längre historia och den ids jag inte ta just nu.

Efter röntgen så sa sköterskan att du kommer troligt få ett svar redan på måndag om detta.
Ähum, vad, kan man få snabba svar?

Måndag 26/7. Ett ilsket pipande från mobilen vid 10-tiden..
Kurhälsan Mösseberg i luren.
JO, jag hade en tid hos doktorn kl.15.30. JO, jag hade för avsikt att komma.

Men vad är nu detta?

Åker upp och är fundersam. Har viss språkförbistring med min doktor och jag fattar inte riktigt vad han menar. Benhinneinflammation? Men måste man åka till akuten och träffa ortopedjouren för det? Min "husläkare" är ju ortoped.
Ja ja, hem och får tag på lillan i telefon som frågar om hon ska åka med in.
Tycker väl inte att hon behöver det. Blir ju bara en evinnerlig väntan där inne.

Helt plötsligt är hon hemma och tar kommandot.
Ryggsäcken packas med böcker, kläder och toalettartiklar.

Kommer in till akuten mitt i skiftbytet.. *suck*
Nu blir det att vänta..
INTE då.. snabba ryck in på ett rum. Passerar ett överfullt väntrum..
sitter snällt (?) i mitt relativt nya fordon, rullstolen, inne på ett väntrum med litet hjärta som egentligen avskyr sjukhus och att jag är där igen.

Lillan frågar om jag tror att jag ska bli inlagd, Nej det tror jag inte. Husdoktorn sa ju benhinneinflammation. Det hade jag ju i början av 80-talet och då var det en burk penicillin och sedan hem och självmedicinera.
In stormar en Doktor Ståhl från Umeå.

Här ska foten punkteras, dvs en nål ska stickas in i den troligtvis inflammerade benbiten och prov ska tas och skickas på odling. Han dyker upp med en spruta som kan få den mest sprutvänligt inställda att blekna!
Då blev det svimm-varning på undertecknad. Lyckas efter lite dividerande utverka lokalbedövning. OCH jag kan säga det att jag hade aldrig för allt smör i Småland gjort den undersökningen utan den där elaka lokalbedövningssprutan.

Sedan fick jag klart för mig vad det egentligen handlar om. Jag har infektion i ben och brosk i foten. Denna infektion måste tas bort.

Jag läggs in, grattis Maria, på samma avdelning som jag låg på i maj. OBS! ironi!
Sätts upp på akutoperation morgonen efter.

Uppe på avdelningen hamnar jag på samma sal och till och med i samma säng.. OMEN eller?!

Väntar på allt narkos och operationsläkare ska dyka upp innan operationen på avdelningen.
Nehepp, rullas ner på tisdagsförmiddag.
Möter narkosen för första gången när jag ligger platt på operationsbordet.
Frågar lite ynkligt, för det var jag, om han verkligen ska lägga en epidural/ryggradsbedövning med den historik jag har. Nej, jag ska få sova!!!
Gott sei dank!

Vaknar och vet egentligen inte mer om vad som sker än jag gjorde på avdelningen men med högerfot i ett gipspaket som heter duga och ont gör det.

Tar till onsdag och ronden som två doktorer kliver in med mitt frågepapper i högsta hugg, som jag gett till Syster Joakim en timme tidigare, och vi går igenom vad som skett och vad jag har att vänta. Benbitar och brosk är bortopererade.En tå är stelopererad pga att ledens brosk var helt infekterat och numera historia.
Så ok, nu vet jag även om det inte riktigt var vad jag räknat med.

Penicillin i minst sex veckor, lika länge som gipset på foten ska sitta.
Hemgång diskuteras först efter att man lyft gipset på fredag, första provsvaret kommit och man gipsat om foten.

Eureka, här vill jag ju verkligen inte ligga och med en del av de som jobbar här så...
MEN så kommer stjärnorna/Änglarna till räddning..
Titina, Radmilla, Sari, Joakim och en hel hög som jag inte minns namnet på, förlåt!
Utan Er och tjejen på uppvak vete katten om jag fortfarande hade varit vid mina sunda vätskor.
Sms och mail från mina änglar i Norr och här hemma, bästa bästa Bettan, vännerna i Lidköping, kontakter och vänner via facebook samt telefonsamtal i lönndom i rökhuset..
TACK till Er alla!

en häger, dock inte kraschlandad!

Nu är jag hemma igen, trött som en kraschlandad häger, och kraftig illamående av penicillindosen som kan knäcka en häst, men lovar att göra allt jag bara kan och orkar för att den här sista skjutsen av Valrörelsen ska bli så bra den bara kan... även om jag kanske inte alltid kan vara fysiskt närvarande.

Vi hörs!

PRIDE-veckan i Stockholm närmar sig... & Höra Hemma!

2010-07-23T13:37:00.016+02:00

Snart är det Stockholm Pride och återigen har planerna spruckit om att åka upp och närvara fysiskt. Men i tanken är jag alltid med Er.

En av mina hjärtefrågor i politiken är allas rätt att älska vem dom vill utan att bli bespottade eller belackade eller rent av bli ihjälslagna.

DO, diskriminerings ombudsmannen och RFSL Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, har tagit fram ett nytt material lagom till PRIDE-veckan i Stockholm.
Höra hemma, om transpersoner.
Om du klickar på länken kommer du direkt till Do's hemsida och där kan du ladda ner broschyren som pdf.fil.

Framsidan pryds bland annat av Amanda Brihed som arbetar bland annat som ombudsman i LUF, liberala ungdomsförbundet, i Stockholm.
Hon är en av de starkaste och samtidigt den mest medmänskliga människa som jag har haft förmånen att lära känna i mitt politiska arbete för Folkpartiet Liberalerna i 16 år.
Men nu skulle detta inte bli en hyllningskör, igen, över Amanda utan mer att hylla denna broschyr.

Det är en broschyr som jag skulle vilja att alla läste.
En broschyr som borde finnas på varenda ungdomsmottagning, en broschyr som alla tonårsföräldrar fick i sin hand och verkligen läste. En broschyr som borde finnas på varenda högstadieskola och gymnasium.
Det är en broschyr som reder ut begreppsdjungeln inom HBT-rörelsen, som jag ibland tyckt det vara. (HBT = Homo, Bi och Trans)
Vad står alla förkortningar för? Vad är skillnaden på transvestit och transsexuell? osv.
Det är en broschyr jag skulle vilja haft i min hand för många, många år sedan.
För i min begrepps värld älskar man en annan människa, inte i ett kön. Jag norpar och ställer mig bakom ett annat politiskt ungdomsförbunds paroll:

All kärlek ÄR vacker kärlek!

Vi Hörs!

fler som bloggar om Stockholm Pride är bland annat:
Carina Boberg, Catrine Norgård, och hos samma Catrine Norgård fast på hennes sajt på Folkpartiet Liberalerna kan du ladda ner HBT-liberalernas alla arrangemang under Pride.
Birgitta Ohlsson, just nu mammaledig (?) Eu-minister, uttalar sig på You Tube om vikten av PRIDE.
OBS! det är två olika sajter som du kommer till när du klickar på Catrines namn ovan.
Sedan man följa HBT-Liberalerna på facebook.

Håller på och lär mig detta med att länka så... det kommer efter som Arboga Öl
:)

kan man......

2010-07-08T13:05:00.009+02:00

odla dill och gräslök i en balkonglåda?

men den ser då rätt less ut!!
ska bli spännande att e OM den tar sig!

Jag vet inte men nu testar jag...

Är så less på att jag aldrig kommer någon vart med att fixa till balkongen.
Men om det ska bli lika "lyckat" som mitt senaste försök att få en blomma att överleva så stackars dill och gräslöksplanta.. Ni är dömda till antingen vattendränkning alternativt ökenuttorkning

Prästkrage-kopian i miniformat har hunnit med båda delar.

Jag får dom ALDRIG att överleva 14 dagar.

varenda midsommar likadant.. en fin Marguerite

som avlidit innan julimånad är över...

Utsikten från balkongen är rätt ok :)
Äppelträdet har visserligen blommat färdigt men.. små kart böjar att synas..

det är så vackert med de små vita
och rosa tusenskönor..
som ett hav av blommor som man
skulle vilja dyka ner i och stanna
kvar i

Kanske beror det på att ibland är det ett rent elände att ens ta mig ut över den normalt så pyttiga tröskeln..?
Har inte tänkt att gnälla men ibland är det ett elände att ens lyfta vänsterfoten och allt kommer från ländkota 5..

Nåja, vad vore livet utan kaffe och barndomsnostalgi?

Min nya kaffemugg som är sååå god att dricka ur!
Mammas gamla marmeladburk med rosenblad i som doftar ljuvligt!

annat är det minsann i farfar och farmor trädgård.
Där blomstrar rhododendronen för fullt.. så vackert!

Ja ha.. då blev det lite foton och lite funderingar igen...
Vill dela med mig av veckans devis:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer

av Alf Henrikson

Nu ska jag dricka ur mitt kaffe, lukta på rosenbladen och sätta mig och flåstirra på dillen så den blir lite gladare i sin ballonglåda..

Vi hörs!

en historisk dag.... 1 Juli

2010-07-02T11:10:00.011+02:00

I en debatt artikel i Aftonbladet i går, den 1 juli, så går Folkpartiet liberalernas partisekreterare Erik Ullenhag, Barbro Westerholm, talesperson i sociala frågor samt Agneta Berliner riksdagsledamot från Västmanland ut och talar om att Folkpartiet Liberalerna kommer att driva frågan om att tvångssterilisering inte ska vara ett tvång vid könskorrigerande kirurgi.
Att den som genomgår könsbyte inte ska behöva vara ogift samt att för att få den hjälpen ska man inte behöva vara svensk medborgare.
Det är banne mig på tiden!
Vi lever här och nu 2010 och inte på stenåldern.

En som har stått och oförtröttat står kvar på barrikaderna och som lärt mig otroligt mycket i frågan är Amanda Brihed.
Är otroligt tacksam för att hon visat mig på de orättvisor som finns och fått mig att stanna upp och faktiskt ta ställning.
Hon har på alla sätt, öppet i sin blogg och debattartiklar, visat på hur integritetskränkande detta har varit och fortfarande är.
Det är som hon skriver på sin blogg, vi har långt kvar att gå men ett stort steg är taget i rätt riktning.
Lex Amanda vore den självklara benämningen på denna lagförändring som borde skett för längre, länge sedan.

En andra som bloggat i frågan är t.ex Helena von Schantz , Sewed Monke , Annika Beijbom till och med Dagens Nyheter har tagit ställning.

ÄNTLIGEN som den mediala Fylking skulle utropat!

Vi hörs!

Barnahusetablering i Skaraborg

2010-07-02T10:31:00.005+02:00

Awaz Karim, Agneta Berliner och jag skickade in en debattartikel tillsammans för ett par veckor sedan. Den har varit publicerad i NLT , Nya Lidköpings tidning tidigare men eftersom Falköpings tidning inte har någon nätbilaga så publicerar jag artikeln medan.

Glädjande att Barnahus etableras i Skaraborg & Skövde.

Vi i Folkpartiet Liberalerna är glada att både Moderater och Socialdemokrater nu ställer sig bakom ett inrättande av Barnahus i Skaraborg med etablering i Skövde.

Detta är en idé och tanke som legat och grott sedan 2006 då Rädda Barnens grundidé fångades upp av liberaler, bland annat Agneta Berliner, i riksdagen som motionerade om ett riksomfattande inrättande av Barnahus.

Efter det har försöksverksamhet bedrivits på de sex orter som utsågs, Göteborg, Linköping, Malmö, Stockholm, Sundsvall och Umeå har Lunds universitet utrett och utvärderat försöksverksamheten. Barnahusens verksamhet på de 6 försökssorterna har permanentats och andra Barnahus har tillkommit, i Uppsala, Trollhättan, Lund, Västerås, Borlänge, Eskilstuna exempelvis.

Fler orter i Sverige befinner sig i uppstart av Barnahusverksamheter. Vilket vi liberaler finner mycket glädjande.

Barnahusverksamheten ska vara för de barn som drabbas av det allra värsta som ett barn kan utsättas för.

Barn som utsätts för brott kräver särskild uppmärksamhet och kompetens hos inblandade myndighetspersoner. Vid misstanke om övergrepp får många barn ändå inte den hjälp de har rätt till. När myndigheternas rutiner inte tar hänsyn till barnets bästa kan barnen traumatiseras. Barnen kan också bli hämmade så att de inte berättar om det de varit med om. Det är också viktigt att myndigheternas samarbete är samordnat.

När utredningar inte sker i tidsmässig fas med varandra och barnet slussas runt för att berätta sina historier onödigt många gånger kan det redan utsatta barnet bli ett offer för rättsprocessen.

Vi i Folkpartiet Liberalerna är glada att kommunförbundet i Skaraborg har fattat beslutet att tillsammans med berörda myndigheter och kommuner, inrätta en Barnahusverksamhet i Skaraborg med start senast under våren 2011.

Awaz Karim

Lidköping

Kandidat till regionfullmäktige för Folkpartiet Liberalerna Skaraborg

Västra Götaland östra valkrets

Maria Jern

Falköping

Kandidat till regionfullmäktige för Folkpartiet Liberalerna Skaraborg

Västra Götaland östra valkrets

Agneta Berliner

Riksdagsledamot för Folkpartiet Liberalerna

Så blev det lite politik också i sommarsolen och den underbara värmen som vi så väl behöver..

Vi hörs!

Midsommarafton 2010

2010-06-26T10:02:00.013+02:00

För arton år sedan var livet lite med kaotiskt än vad det är just nu...
med en kaffekopp på en solig altan mitt i Herrljunga kommun. Där ditt lilla liv började för arton års sedan..

En liten, liten, liten tös hade bestämt sig för att det var dags att se solen från utsidan trots att hon borde stannat drygt tio veckor till i magen..

Litet hjärta 5 månader gammal 4,7 kg!

Liten, liten, liten kom hon till världen, 1800 gram och 42 centimeter lång..
Hennes lilla hand var stor som min tumnagel. Hennes huvud fick plats i min handflata. Hon var så liten...

25 juni, 2010, igår, blev hon myndig.
18 år har gått sedan poliseskort från Fristad genom Borås till sjukhuset. Sedan katastrofsnitt och intensivvård, sedan litet hjärta såg livets ljus.

Mycket har hänt, mitt barn, och mycket kommer att hända.
Du är i dag i vuxenlivet oavsett om du vill eller inte.
Du har valt vägar att gå som du kommer att svänga av från. Du hittar nya vägar, vägar som du inte idag vet att dom finns. Följ din inre kompass och lita på vem du är oavsett vad andra anser och var trygg i dig.

Jag önskar dig inte guld mitt barn,
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg
men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig vänner i ett rikligt mått
och vänner att lita på.

(Erik Lindorm)

Storasyster & Lillan

Sluta ALDRIG upp att drömma
häng önskans träd i rött och
blått och guld och grönt
orange och lila ovanför ditt arbetsbord.
Dröm drömmar utan gräns
och låt dem synas i väven du dunkar fram
då kan du kanske ändå
vara till tröst och hjälp och glädje
trots ditt eget tvivel
trots din smärta.
I såren växer blommor
plocka dem
och känn att vi är många
som tror på dej och följer dej
i våra tankar.
Ta emot ditt eget liv
och lev det för din skull
och ingen annans.
LEV!
Märta Tikkanen

Lilla Hjärtat!
Jag älskar dig, igår, idag och för alltid
/Mamma

Hur sjuk är vården?

2010-05-25T14:56:00.003+02:00

Jag har under 14 dagar varit förpassad och förvarad på en akut ortopedisk operationsavdelning på KSS i Skövde.

Jag har återigen fått ett nytt konstaterat diskbråck och en ny konstaterad kotkompression. Allt detta i ländryggen, igen! Det är sjätte gången som jag har ett diskbråck.

Ingen operation ska göras, tack och lov av olika skäl som jag inte vill delge här och nu.

Jag har gjort detta tre gånger tidigare men då i andra landsting. Den här gången är det Västra Götalandsregionen som har ansvaret för mig som vårdgivare. Oj, vilken skillnad det är på vård, omvårdnad och bemötande.

För det första, eftersom min ryggrad är bedömd som inoperabel så låg jag på helt fel avdelning. Jag upptog en plats som någon annan behövde bättre, en patient som kunde eller skulle opereras.

MEN jag behöver banne mig inte få höra att jag är en belastning för avdelningen när jag själv inte kan påverka var jag hamnar vid inskrivning på sjukhuset. Och i min situation behöver jag inte få höra det i tid och otid. Inte tanten i sängen vid sidan av mig heller som inte var operabel hon heller.

Så snälla, läkare på avd 83 och 84, jag hade inget val än att belasta Er avdelning.

Jag har aldrig tidigare varit med om att jag rondas i en korridor. Att rondas innebär att alla som eventuellt har med dig att göra på sjukhuset träffas, företrädesvis på morgonen på sjukhuset och drar upp riktlinjer för vidare vård osv.

Trots att både jag, tjänstgörande sjukskötare och min tilldelade sjukgymnast påtalade det integritetskränkande i att läkaren står i korridoren och påtalar mina skador, mina hemförhållanden samt var man planerar framgent.

Så får det banne mig inte gå till.

Omvårdnaden var så som man egentligen kan förvänta sig med den personaltäthet som är på avdelningen.

MEN, det kanske är så att den behövs ses över. För vård, bemötandet och omvårdnaden går hand i hand. Har man en än mer pressad arbetssituation med underbemanning och dålig ledning så slår det ut i att den sjuka individen som man ska vårda försvinner i en grå massa.

Vi alla som ligger inlagda vill gärna ses som individer och ställs det en fråga till oss borde det vara så att man åtminstone ska kunna svara till något annat än en ryggtavla till en usk:a som springer till nästa patient.

Ett dåligt bemötande slår på hela vården. En patient som blir bemött på ett dåligt sätt kräver tillsist mer i vård.

Vi som ligger där är så pass dåliga att vi antingen behöver opereras, t.ex. höftledsfrakturer, akuta benbrott, diskbråck m.m, eller behöver omvårdnad p.g.a. att vi INTE kan opereras och då ska flyttas till adekvat avdelning, som inte finns.

På sin höjd kan vi, som inte är operabla, återbördas till kommunernas korttidsboenden där vi hamnar tillsammans med avlastning för t.ex. demenspatienter, eller så ska vi hem.

Under-skötare, -sköterskor, sjuk-skötare, -sköterskor gör så gott de kan med de förutsättningar de har men det kanske är så att politiker på alla nivåer borde göra nedslag i verkligheten och prata med de vars vård de beslutar över. Jag har i af lärt mig oerhört mycket om den sjuka vården under mina 14 dagar på KSS.

Men jag vill i af passa på och säga:

TACK till alla usk:or och ssk:or på avd 84 för omvårdnad och bemötande ..

Ett par av Er har jag haft mer med att göra, men jag avstår att rabbla Era namn.

MEN:

Tack för extra smörpaket.

Tack för kram och kaffe när jag mådde som allra sämst.

Tack för sällskap ner i rökhuset när jag behövde få spy ur mig.

Tack för Er som såg mig, inte bara ytterligare en patient.

Ni vet vilka Ni är!

Nu vid hemgång kommer det stora problemet, i af för mig.

Jag har valt att lista mig hos en privat vårdcentral som ligger på Västra Götalandsregionens hemsida som en vårdcentral som är ok att lista sig hos.

MEN, nu när jag kommit hem så visar det sig att dom inte har förskrivningsrätt på rullstolar eller andra hjälpmedel som jag behöver.

De som har förskrivningsrätt är Team Rehab inom vårdcentralerna och det finns ingen upphandling mellan dom och min vårdcentral.

Läkaren som skrev ut mig från avd. 84 påtalade att dom inte förskriver hjälpmedel som dom inte kan följa upp, vilket är helt rätt. Nu har däremot jag hamnat i moment 22 eftersom man anser att utskrivande läkares avslag på rullstol gör att en team bedömning måste till och jag hör till den privata vårdcentralen vars team inte har förskrivningsrätt.

Kommunens biståndsbedömare har gett mig rätt till ledsagare, färdtjänst och annan hjälp som jag behöver i detta akuta skede.

MEN, jag har ingen rullstol, inga ramper och inga andra hjälpmedel än de jag fick i badrummet.

Jag är numera helt enkelt fånge i mitt eget hem.

Så här får det heller banne mig inte gå till!

Vi hörs!

Kvinnodag den 29 april

2010-04-29T12:11:00.008+02:00

Den 29 april 1937 föddes ett flickebarn som fick namnet Elly. Hon föddes i mörkaste Småland i en familj som så småningom skulle innefatta 8 barn. Alltifrån äldsta dottern Marianne till den yngsta Marita. Och det blev ett par grabbar också däremellan...
Elly föddes som dotter nr 3. Elly är min mamma. En av mina starkaste och tryggaste förebilder.

Vi var så lika att ibland kunde vi båda rasa över den andra på varsitt håll. Likheten skapade konflikten.
Jag ser detsamma idag i relation med mina tjejer, Bea och Louise. Ibland blir vi osams innan saker och ting ens är uttalat eftersom vi så fundamentalt vet hur den andra kommer att agera och svara. Likadant dom två emellan, där ilskan far trots att inget sagts. Och tjejer, jag älskar Er för den biten också! Jag älskar Er och ibland avundas Er för Er styrka och Ert mod.
Ni har det i från Er mormor.

Elly och Bea.. sommaren 1989
Finns tyvärr inte så många bilder på henne och tjejerna

Älskade Mamma, jag skulle kunna skriva spaltmeter efter spaltmeter om vad du betytt och betyder för vem jag är i dag. Det ska jag inte. Det är vårt, iaf. idag, i morgon är en annan dag och då kanske jag kan skriva din historia. Men lite vill jag förmedla när jag nu tar mig tiden och möjligheten.

Jag hade förmånen att få vara med dig in i sista andetaget. Vi var klara. Vi hade inget som hängde kvar outtalat. Trots det gör det fortfarande ont! Inte lika ont som resan hem morgonen den 5 december 1992 när jag fattade att jag sagt Hej då för sista gången. Att vi aldrig mer skulle prata, vara tysta, hålla varandra i handen, krama om varandra eller fajtas över en åsikt.

Idag har jag förmånen att leva i närhet med två kopior av dig. Så lika men ändå så olika.
Den ena har din trygghet och förankring i skog och mark. Den andra söker fritt i tanke och handling som du gjorde oavsett vad andras åsikter.
Jag vet att du är stolt över dom där dom är i dag och de underbara kvinnor dom är och kommer att bli.

Lillan, så trygg i sina åsikter och står upp och slåss verkligen för det hon brinner för.
Storan står upp för sin kärlek, sina kompisar och rätten att ta egna beslut oavsett vad andra säger och tycker.

Det må vara kvinnodag den 8 mars, min pappas födelsedag, men för mig är den stora kvinnodagen den 29 april, min mammas födelsedag. Kvinnan som vågade och stod upp för den ensamma, den utsatta och den som inte hördes eller syntes.
Jag har alltid sagt att jag blev politiskt engagerad för mina barns skull, men det är nog för din skull, mamma.
Det var hur du blev behandlad av landsting och sjukvård när du var märkt av din sjukdom som fick mig att ställa mig upp och säga ifrån. Hur jag körde dig i personbil medvetslös för att ambulanserna inte fick åka över den osynliga länsgränsen till väntande ambulans på en parkeringsficka mellan Götlunda och Örebro. För att DU valt att få vård i ett annat landsting.
Mamma, idag kör ambulanserna över gränsen. Du vann!

Jag hör dig skratta till när jag ger dig segern. Hur du säger: men Maria, det var inte jag som vann det var alla andra som idag får välja.
Men Mamma, det var för DIN skull!

Så länge jag hör dig så lever du... men jag saknar dig.

TA stryk i minst två år, annars åker du ut, om du så ska dö på kuppen!

2010-04-28T12:34:00.007+02:00

Läste på text-tv i går kväll när jag lagt mig i min säng i lilla Falköping något som jag inte trodde var sant...

http://www.dn.se/nyheter/sverige/anmalde-overgrepp-utvisas-1.1084429

är en av länkarna jag hittade i dag när jag startade datorn..

Två års fällan, slår obönhörligt till över utlandsfödda kvinnor om den nye svenske maken är ett svin.

UT, om du inte står ut i minst två år och om du så dör på kuppen!

Att sedan förövaren fått tillfälle att yttra sig till migrationsdomstolen, HAN som stampat på hennes huvud, klippt av henne håret och stängt in henne i en bastu enl uppgift.
Hur kan han få rätt att bedöma och YTTRA SIG om hon ska få stanna i Sverige!?

Han som överträtt besöksförbud och faktiskt ÄR dömd av Svensk domstol för övergreppen på henne till tio månaders fängelse.

SKÄMS SVERIGE!!

Så bäste migrationsdomstol, gör det enda rätta:

Låt henne få stanna!

Vi hörs!

FREDRIKA-utbildning & Vårkampanj

2010-04-27T11:56:00.004+02:00

Fredrika Bremer
1801-1865

Sedan jag skrev sist har jag haft förmånen att få vara med om en utbildnings satsning som Folkpartiet Liberalerna har genomfört för ett antal utvalda kvinnor. Dels hade vi ett seminariepass på riksmötet dör vi skulle försöka lära oss skillnaden på att coacha och att rådgiva.
Kanske att vi ger råd lite för ofta och att det vore bättre att coacha istället?

Att utbildningen heter just FREDRIKA bottnar i att Fredrika har namnsdag på valdagen den 19 september i år 2010. Samtidigt kunde vi inte få en bättre förebild med tanke på det arbete som utbildningens namne gjorde, nämligen Fredrika Bremer.

I helgen som var, 23-25april, reste ett helt gäng med starka och entusiastiska kvinnor till Farsta där del 2 av utbildning gick av stapeln.
Jag tror att de flesta av oss reste hem med en hel del nya funderingar men också en hel del AHA-upplevelser.
Bara det att vissa av våra politiska ledare klev ut sin "comfort zone" och tog resonemang med oss och inte bara pratade till oss var för mig en höjdare. Frågorna haglade och svaren kom!
Att vi fick tillfälle att träffas och utbyta erfarenheter, få lära oss nytt och få möjlighet att bygga nya och återuppta gamla nätverk har varit fantastiskt för mig.
Är glad att, återigen för vissa, ha knutit närmare kontakt med Awaz, Malin, Ulla, Bia, Ann, Yvonne och många många fler.
(Förlåt om jag inte nämner dig vid namn men .. jag OCH namn är helt hopplöst!)

Våra hjältar den här helgen är helt klart Ulrika, Therése, & Anders!
Ett sådant program som var ihop satt åt oss, ja, det krävs en hel del i logistik och planering!

TACK!!!!

Vårkampanjen har inletts och på tapeten är det tre mycket viktiga frågor! Lärlingsjobb, tidigare betyg i skolan och parboendegaranti! Till och med när jag sitter och skriver detta skriker datorn att något ord som heter/är parboendegaranti finns inte.

Farfar & Farmor
Midsommar 2009

SÅ, nu har jag lagt till det i min ordbok i af. För mig är det självklart att farfar och farmor ska ha möjlighet att få bo tillsammans OM DOM VILL när någon av dom blir så pass dåliga att dom inte kan bo kvar hemma!

Vem ger oss rätten att dela på dom?

Ett uttryck som snurrar i huvud är:
Till döden skiljer oss åt .... eller kommunens biståndsbedömare!?

Det är farfar och farmors ensak inte kommunens, enligt mitt ringa förmenande!

Vi hörs!

Jag har placerat min blogg i Falköping på bloggkartan.se!

Att hinna och prioritera....

2010-02-08T14:23:00.005+01:00

Så har vi hastigt och lustigt hamnat snart i mitten av februari...
Var tar dagarna vägen?

På hemmafronten intet nytt, känns det som fast mycket händer dagarna igenom.

Planer läggs, skjuts upp, ändras och justeras...
Det har jag upptäckt tar massor av tid...

Samtidigt som jag jublar över utnämningen av Birgitta Ohlsson till Eu-minister ställer det planer på kant då hennes agenda som minister gör att hon inte kan komma som planerat.
Nya tag, nya idéer...

foto:Roger Karlsson

Undrar hur man som Birgitta orkar när alla ifrågasätter hur man kan välja som hon och hennes make Mark gjort att Birgitta tackade ja till ministerposten trots att hon är gravid och kommer att föda mitt i valrörelsen. En graviditet som DN outar och i samma artikel diskvalificerar Birgitta som minister pga den, alltså graviditeten, men det har väl ingen missat vid det här laget.

GRATTIS Birgitta & Mark till livets underverk!
&

GRATTIS Birgitta till ministerutnämningen!

Har suttit med valplanering eftersom jag fått förtroendet att vara valledare för Folkpartiet Liberalerna i Falköping. Inser att dagarna fylls på i rask takt med möten, utbildningar, konferenser och planeringsdagar.
Försöker plocka fram en helg där jag ska kunna åka till Bea och bara vara med henne i Norge.
Hennes gudmor, min namne har aviserat att hon vill följa med. KUL!!!! Nu gäller det bara att hitta tid!
Saknar dottern otroligt mellan varven.. hon har talat om att hon mellanlandar ett dygn här innan hon far norröver på en välbehövlig semestertripp till vår gamla hemort.
Härligt!!!! ska kramas..
Där, i Norge, verkar inte normal arbetstidslagstiftning råda. Inte en helg verkar hon arbeta under 16-17 timmar om dagen. Eller också är det jag som inte hänger med...

Louise har fullt upp med skolarbete och LUF. År 2 på gymnasiet är ingen walk in the park.
Massor som ska hinnas i skolan samtidigt som kompisar och intressen sliter och drar.
I går satt hon och A med C och slet med två arbetsuppgifter som skulle in i dag..
Tror hon var rätt lättad när hon väl fått lagt dom i knät på läraren och sagt: Var så god!

Själv pysslar jag på med mitt, som också involverar andra.
Var på en lunch med en nyhetschef på den lokala tidningen som var mycket intressant.
Han hade många tips att komma med samt att vi diskuterade hur dom på tidningen tänkt att bevaka valet på en lokal nivå.
Spännande!

Louise skrev en dikt som jag fick på sms i höstas...

den avslutas med....

men solens strålar tinar frusna själar upp
och ingen väg i livet är helt utan gupp
vad jag vill ha sagt min söta vän
hur mörkt det än är kommer ljusen sen

För mitt i allt så pågår ett liv som inte har med politik att göra.... ett liv som för vissa ställts på ända på en millisekund.
Mikael och Anna, tänker på Er och önskar att jag kunde ta lite av sorgen en timme eller två så att Ni kunde slippa den och få andas.
Anhöriga till de två militärer som omkom i Afghanistan i går.. tänker på Er!

Bea och Louise, jag älskar Er!

Vi hörs!

Gott Slut......

2009-12-30T11:44:00.004+01:00

Vaknade till strålande solsken ute.. snön gnistrar och glimmar!
Termometern visar på minus 8 grader...

Ha ett gott slut!!
&
Ett ännu Bättre
Gott Nytt År

Kram/M

Vi Hörs!

GOD JUL !

2009-12-22T12:15:00.005+01:00

Mycket har hänt sedan jag sist skrev här på bloggen!

Vi, Louise, Sally och jag, har flyttat in till centralorten och till en lägenhet på 3 rum och kök.
Så skönt.
Slipper funderingar på uppvärmningskostnader, elförbrukning, snöskottning, skjutsa hit och dit.. m.m.

Har varit mycket att göra och bloggeriet har fått stryka på foten.
Nu börjar lägenheten att få form. Gardiner är uppe, Tomtar på plats och kartonger är uppackade.. i af de flesta.
Vi har fått vinter här nere också och snön ligger på marken, dryga decimetern och termometern ligger på minusgrader.

Sally har varit ute en kortis i snön på baksidan av vår lägenhet..
Lagom intresserad och ville lika snabbt in i värmen igen..

Vill ändå passa på att den här vägen önska alla en riktigt

GOD JUL!!

Kram/M

Vi hörs!
:)

1989

2009-11-09T10:37:00.011+01:00

Året 1989 var ett omvälvande år. För mig personligen på flera plan.

1988 slutade inte så bra. Min älskade mamma hittade en knöl i sitt högra bröst i slutet av 1988 och efter operation så påbörjade hon sin strålbehandling i januari. Mitt privata fokus skiftade allteftersom vintern framskred mellan hopp, lycka och oro.

Jag hade fått den vackraste och värdefullaste av gåvor. Jag bar det mest värdefulla man någonsin kan få bära under sitt hjärta, fröet till min äldsta dotter Beatrice. Efter år av barnlöshet och utredningar hade jag äntligen kommit över den sk. magiska gränsen, för mig personligen, 17 veckor.

Våren andades hopp och tillförsikt tillsammans med oro. Ute i världen hade Michail Gorbatjov påbörjat sin Perestrojka och Glasnost i Sovjet redan 1987 och det fanns hopp även där.
Perestrojka och Glasnost, ord jag aldrig hört tidigare men som skulle få en så otroligt stor innebörd för hela vår värld. President Gorbatjovs reformarbete gav honom Nobels fredspris 1990.

Mammas strålbehandling fortskred och min mage växte. Samtidigt rapporterade medierna om vad som skedde i det delade Tyskland. Dödsskjutningarna vid muren. Lyckade rymningar.

Ett Tyskland som spelat stor roll under min uppväxt. Min pappa var med i ett utbytes-program efter andra världskriget i en ungdomsrörelse. Han reste ner dit och deltog i något slags uppbyggnads program. Då menar jag inte tegelsten och murbruk. För Er som kände min pappa står det nog rätt klart att det handlade mer om ideologi och inte fysiskt byggnadsarbete. Han var en man som var född med tummen mitt i handen.

Varje år kom Farbror Jan upp från Essen, med eller utan "Tante" Susanne och deras dotter Inge. Varje år berättade Farbror Jan en bit till om hur det var under kriget och vad sedermera muren, stasi, Walter Ulbricht och Erich Honnecker, mfl hade gjort och gjorde mot människorna i Tyskland. Jag minns fortfarande mitt besök vid Checkpoint Charlie i tonåren med soldaterna med dragna vapen. Min rädsla som gjorde mig illamående. Jag hade ändå förmånen att jag kunde resa därifrån.

Den 5 juni föddes Beatrice Maria Erika, 2385gr och 44cm lång. Föddes 5 veckor för tidigt med ett akut kejsarsnitt på Köpings BB. ( jo det fanns kvar då)

En Ängel hade landat..

Mammas strålbehandling fortskred och avslutades. Man sa att hon var frisk.

I Världen skramlade det och mullrade på flera håll.

Kvällen den 9 november 1989 är så glasklar, precis som eftermiddagen och natten den 11/9 2001. Jag minns exakt vad jag gjorde och var jag var.

Jag satt i soffan, vår bruna som för länge sedan är förpassad till återvinning, med Bea i famn och ammade henne när mamma ringer och säger: Sätt på nyheterna för nu händer det äntligen. Jag zappade mellan CNN, BBC och andra tv-kanaler. Alla visar samma sak. Folkmassans tåg mot muren. Folket vid muren. Stenar som faller. Jublet från massorna. Jag rös och vaggade Bea. Mamma grät i telefon och sa att detta var ett tecken på att nu skulle allt bara kunna bli bättre. Älskade mamma, vad jag saknar dig. Vi grät tillsammans. Pappa hade ringt Farbror Jan som var i Essen i dåvarande Västtyskland som var försiktigt överlycklig, enl. pappa. Det var nog så som vi alla kände.

Den natten satt nog fler med mig framför tv-apparaterna och följde vad som skedde.
En natt jag aldrig glömmer, en natt som för alltid förändrat världen. En natt som för alltid förändrat mig.
Ett datum, den nionde november som tidigare varit förknippat med kristallnatten 1938 fick nu även en glädjestämpel.

Den nionde november är och kommer alltid att vara ett historiskt datum av minst tre skäl. Kristallnatten, folkets marsch mot Berlinmuren och sprängningen av Bron i Mostar 1993 under brinnande balkankriget. Men det senare är en helt annan historia.

Vi hörs!

Man skäms.......

2009-10-23T18:35:00.012+02:00

Måste skriva av mig lite i ilska och frustration. Har under eftermiddagen pratat en bra stund med en av mina äldsta, inte till ålder, och bästa vänner. Vi har mer eller mindre växt upp tillsammans och delar många minnen och erfarenheter.

Hon är ensamstående mamma till två underbara töser i en ålder som inte ger töserna utrymma att uttala sig i rätten i en, av de alla, vårdnadstvister som flickorna genomlidit. Jag vet inte för vilken gång i ordningen som pappan återigen har stämt deras mamma för att han ska ha enskild vårdnad om töserna.

Inte tjejerna i texten utan mina
älskade töser Bea 4 och Louise 1 år
1993

De töser som alltid varit hemma med sin mamma. Han har inte ens tagit ut de 10 dagar som han har rätt till vid födseln. Han har inte tagit ut en enda VAB-dag, vård av barn, tillbringar inte tid med barnen när de är hos honom utan låter den nya ”mamman”, hans ordval inte mitt, vara med dom medan han reser på jobb-resor.
Han krigar för att få dom storhelger för att sedan resa bort och lämna barnen hos barnvakter o.s.v.
Han har valt bort töserna under hela deras uppväxt men nu så.. Nu ska dom bo med honom enligt stämningsansökan. Har han lyssnat på tjejerna? Nepperligen!!!

Han har valt att flytta från hemkommunen.
Om mamman vill byta adress, om så bara inom hemkommunen, måste hon få hans medgivande, hon har ingen rätt att påverka hans flytt men han kan och har satt henne i kommunarrest.
En kommunarrest som ingen verkar ta på allvar och som stoppar ensamstående föräldrar som befinner sig på kollisionskurs med sina/sitt barns förälder över hela Sverige.

Ett exempel: Vad skulle ske om mamman fick jobb i en annan kommun och ville flytta dit? Jo, hon skulle vara tvungen att välja mellan sina barn eller barnen. Ett val som inte är svårt för vilken mamma som helst.
Men en kontrollerande expartner har laglig möjlighet att på laglig väg fortsätta sin kontroll fram till barnen fyllt 16 då barnen själva får skriva under en flyttanmälan.

Någonstans måste lagarna göras om och det snabbt.
Man måste stipulera hur många gånger man egentligen ska kunna stämma en förälder i vårdnadsärenden när inget nytt inträffat.
Man måste se till att boendeföräldern inte blir satt i kommunarrest av en bitter och kontrollerande ex-make/maka. Som inte vill annat än att kontrollera och/eller förstöra för den andre föräldern.

Detta är verklighet för många i dag .. och jag skäms över Sverige som så vackert pratar om barnperspektiv till höger och vänster så även i rättegångarna men där det hela tiden tas hänsyn till dom vuxna men inte till vad barnen vill om de inte fyllt 12.

Avskaffa kommunarresten för ensamstående föräldrar NU.

Helgerna har gått åt i rask takt med Folkparti arbete, konferenser och utbildningar.

För tre veckor sedan var vi ett gäng i Kungälv på Valskola inför valet 2010. Ulrika Tellander från riks var där och pratade initierat om vad som kommer att ske och vad vi måste och bör. Intressant!!

Förra helgen hade vi utbildningsdag i Falköping när vi satt och knepade och knåpade för att sy ihop en liberal skuggbudget för Falköpings kommun 2010.

I morgon bär det av med tåg till Alingsås och Väststyrelsens Höst konferens. Intressanta föreläsningar under hela dagen. Maria Lundqvist-Brömster från Västerbotten kommer dit. Ska bli kul att träffa henne. Har inte sett henne sedan jag flyttade där ifrån förra året. Vi satt tillsammans i länsförbundets styrelse den korta tid som jag hann vara med där innan jag flyttade.

Dessutom har vi hållit på och byggt en blogg till Folkpartiet Liberalerna i Falköping där det är meningen att vi ska sprida våra tankar, funderingar, insändare, debattartiklar m.m Den har kommentars funktion samt länkat till folkpartiets lokala mailadress. Kicka gärna in och kom med kommentarer.

http://folkpartietfalkoping.blogspot.com/

En rikspolitisk fråga som glädjer mig mitt i allt är att alla oavsett sexuell-läggning nu ska ha rätt att gifta sig i kyrkan! DET är banne mig på tiden! När beskedet kom på nyheterna kände jag mig som en sämre kopia av Gert Fylking och ropade: ÄNTLIGEN!!!

Tänk vilken tur det är att man har ordet att ta till i frustrationens stund och har möjligheten att skriva av sig.

Har huset för mig själv i kväll så.. nu ska stereon skruvas upp en stund med ett par bra låtar innan jag ska kura ihop mig i soffan och bara vara… innan dunet och väckarklockan i morgonbitti!

Vi hörs!

Lördag förmiddag i ett regnigt Floby

2009-10-03T14:56:00.004+02:00

Ja ha... då är väl hösten här för att stanna till vintern kommer och avlöser den.
Egentligen gillar jag årstidsskiftningarna men... sommaren kunde fått varit lite längre.

Jag vet att värmen i september gärna skylls på klimatförändringarna men med en trasig ryggrad är värmen att föredra framför kylan.
Nåja, nog om det.

En av mina vänner, Annika, tillika ordförande i vår lokala Folkpartiförening, ringde mig i morse. Hade knappt fått upp de gröna så jag var nog rätt svamlig till att börja med.

Räddningskåren i Floby är räddad!!!!

står det i dagens Falköpings tidning. HURRA, kan inte annat än att jubla då jag har kämpat för det sedan besparingsförslaget från majoriteten kom på tapeten i juni.
Det känns rätt skönt att någonstans har man tagit till sig trygghetsaspekten för alla medborgare även om de inte bor i centralorten Falköping. Jag tror också att tack vare att VOLVO kontaktat kommunen i frågan har spelat roll, tack Rune för att du fixade kontakten med dom
Det var ett av mina förslag för att kunna rädda räddningskåren, att samarbeta närmare med företagen på orten.
Sedan vet jag att innan min tid i den här kommunen så lade man ner samma typ av räddningskår i Stenstorp. Claes Forslund kämpade för dess överlevnad men det gick inte. Tyvärr!
En dag som den här känns allt tjafs med och mot majoriteten som om det har varit värt varenda bokstav som man fått på pälsen i media och i bloggar runt omkring.

Sedan senaste blogginlägget har jag varit i Norrland och hälsat på.

Foto taget på en

promenad i Sorsele

15/9 2009

Efter resan har jag legat däckad i en envis förkylning som jag trodde aldrig skulle ge med sig. Femton timmars sömn i ett svep i går tog tydligen död på resterna även om kropp-eländet är segt och det känns som om jag går i ultrarapid mellan varven, fortfarande.

MEN... jag ser ljuset i tunneln i af.
:)

Kommer med en liten reseskildring senare men nu ska jag fixa lite nytt kaffe och bara njuta av att Floby får behålla sin räddningstjänst..

Vi Hörs!!!

NORRLAND Here I come!!

2009-09-10T11:46:00.003+02:00

Lämnar Falköping med omnejd för för drygt en vecka och drar norrut i kväll!!
Ska tillbaka till Sorsele och hälsa på mina tjej vänner där uppe!
Bettan, Vanja, Annika, Inger, extra ungen Madeleine som snart, om hon inte reda har, ska föda sitt och Stefans första barn, Carola m.fl.
Heja Tjejer!! :)

Ska bli så kul att få tid med dom och att koppla bort allt annat än stund. Lämnar mina två töser kvar hemma men de är ju vuxna nu så dom fixar allt själva.

(Hoppas jag!! ) ;P

Lämnar tjabblande kommunpolitiker och nomineringsarbete bakom mig för en dryg vecka.. :)

Ha det gott
&
Vi Hörs!

(från Norrland nästa gång)

Nya månad, nya utmaningar...

2009-09-05T14:00:00.006+02:00

Lille Lucifer Har flyttat till ny familj i Herrljunga
Tror att han får det suveränt bra där!!

Denna månad har hittills den mesta tiden gått i kommunpolitikens tecken, möten och handlingar att skriva. Därför har bloggen varit lite eftersatt. Vi har suttit i budgetarbete för kommunens totala budget men också för varje facknämnd.
Många möten blir det och mitt i allt bör man hinna med det direkt partipolitiska arbetet i nomineringsprocesser och andra organisatoriska frågor.
Vem vill vi ska företräda Falköping i riksdagen?
Vem vill vi ska företräda Falköping i regionen?
Nu är nomineringarna klara och sammanställningarna av kandidater som accepterat och skickat in information och bild på sig själva ska bli klara för provval.

Insändare och artiklar duggar tätt i Falköpings tidning om vad majoriteten vill. Vi svarar och talar om vad vi i Folkpartiet Liberalerna anser vara viktigt att bevara och att spara på helt andra ställen.
Det senaste lågvatten märket kom i veckan i en insändare från Alex Bergström och Per Gustavsson (Socialdemokraterna i Falköping) som kallar två kvinnliga oppositionspolitiker för primadonnor.
Manschauvinistiskt på en mycket låg nivå.
Oroa Er inte, ett vasst svar är på väg.

Jag var närvarande på senaste kommunfullmäktige sammanträdet den 31/8 på kommunhuset i Falköping.
Det var en spännande kväll. En bra föreläsare som lärde mig nya saker om den kommun jag nu bor i men också skrämmande handlingar av majoriteten.
Ur demokratihänseende så urvattnades och förstördes mycket den kvällen.
En folkvald ville ställa en sk. enkel fråga till ordföranden i Fritids och kulturnämnden men fick inte det. Svaret från ordföranden låg redan på bordet så vi alla som var där vet vad hon ville svara på en fråga som aldrig fick ställas. Rörigt, eller hur!?

Själv har jag skrivit en del om den nedläggningshotade räddningskåren i Floby. Att jag anser det vara vansinnigt att radera ut en fungerande verksamhet i en kommundel och samtidigt tappa kompetens och back-up på räddningstjänsten på centralorten vid större olyckor. Man avser, om förslaget går igenom, att säga upp en tredje del av de verksamma brandmännen.
Hmm.. men sponsra ett flygfält det kan vi...

En kvinna sa till mig.. att har man inte salt och socker så har man ingen användning av grillkrydda.
Det är så sant.. om vi inte har fungerande kärnverksamheter så kan vi inte satsa på icke obligatoriska verksamheter.
Ibland verkar kommunen vara en lekstuga för "klubben för inbördes beundran" och det är till syvende och sist våra skattekronor som dom leker med.

Nu får det räcka med politiken för den här gången.. fast jag kan skriva hur mycket som helst till...

Bea är hemma igen efter en tripp till Arboga. Det verkar att ha varit en ok helg och kul att hon träffade både sina gamla vänner och en del av mina.

Louise har fullt upp med skolan och LUF.

Dom var och LUF:fade i Skövde förra helgen på Matfestivalen i regnet.

Glada LUF:fare i Skövde
på Matfestivalen

Om en vecka är jag i Norrland hos Bettan, Vanja och Annika. Ska bli kul att få tid med dom i över en vecka. Ska bli skönt att åka hemifrån en stund och se något annat.
Vet om att vi ska ha tjejmiddag på lördagen när jag landat där uppe.
:)

Andra som är ute på tripp är vår vän Stefan. Han har rest ner till sin Monique i Hamburg för att besöka sin gamla hemstad och gratulera sin pappa på 75-årsdagen.
Våra vamaste Gratulationer från oss här uppe i Sverige och en hälsning till Karsten.

Jag rör på mig till grannkommunen på måndag igen.
Farmor har varit på gastroskopi. Jag säger bara HUVVA!!
Nu gick undersökningen bra men... usch..

Så nu ska jag fixa med lite annat..

Vi Hörs!

borde, borde, borde....

2009-08-28T12:03:00.001+02:00

Livet har snurrat på lite fort ett tag och tiden för kontemplation och eftertanke har varit begränsad.
Har flängt och farit mellan grannkommunen och centralorten i parti och minut under den vecka som gått känns det som.

Trollen har båda varit hemma med allt vad det innebär.

Farmor har varit lite mer sliten och farfar har sitt.

I Onsdags var Stefan här och vi fikade en stund. Kul!! Tack, för drycken och blomman som var från både honom och Monique som är kvar i Hamburg! Drycken får följa med till Norrland i september.
Vi, Monique och jag, sms:ade och det ska bli kul när hon kommer upp i oktober eller november.

Tack alla... för alla sms, mail osv som jag fått den här veckan!

I kommunen drar vi runt budgeten åter igen ett varv men kommer ingenstans.
Många möten har det blivit men resultatet mindre lyckat, i af ur ett liberalt perspektiv.
Ibland förstår jag inte hur majoriteten resonerar i Falköping.
Att ge samtliga nämnder, även de med kärnverksamhet, samma besparingskrav som resten är för mig en gåta. Man vill spara på stöd till elever med särskilda behov, minska lärartätheten i gymnasiesärskolan osv osv. Listan kan göras lång.
Men att stötta ett flygfält, äga hotellbyggnader, dra igång nya dyra projekt samt att man tidigare höjde ett av kommunalrådens arvoderade tid från 75% till 100% är ett hån mot alla dom som betalat kommunskatt i Falköping samtidigt som man vill spara på de allra, allra svagaste i kommunen.
Jag satt i räddningsnämnden i går. Tyvärr har vi bara en ersättarplats men man får göra så gott man kan. Jag la en notering till protokollet om vad jag/vi anser om budgetanvisningarna med det rådande besparingskravet.
Samtidigt var det nämnd sammanträde i Barn och utbildning. Där lade våra representanter en reservation mot budgetförslaget och tacksamt nog fick vi med oss ett par andra partier men det räckte inte. Heja Annika och Björn!!

Så, nu räcker det om kommunpolitiken en stund.

Lille Lucifer, hittekatten,
Som vi fortfarande letar ett nytt hem till.

Han har en förmåga att alltid vara mer eller mindre i vägen. Han vill hemskt gärna ligga i knät när jag skriver. Sova uppe på mig. Alltid vara i centrum. Det är som att få en bebis igen.
Han är så söt och mysig men måste tyvärr flytta då våra två andra fyr-fotingar inte är så lyckliga över hans framfart här hemma. Det är fullt upp att hålla dom isär.
Ska skriva ett par nya lappar idag och om regnet ger sig en stund, gå upp på byn och sätta upp dom på anslagstavlorna som finns.

Louise ska till Skövde i helgen och LUF:fa. Regnet har som sagt vräkt ner här och jag hoppas att dom får uppehåll när dom ska vara på stan där.
Bea har rest "hem" över helgen.
Hem är och kommer troligen alltid att vara, Arboga för min del. Har levt där under mer eller mindre hela min uppväxt och båda tjejerna har tillbringat sina första levnadsår och skolår där.

Nu ska jag fixa lite mer kaffe och bara vara en timme eller två.... :)

Vi Hörs!!

Sommarkatt

2009-08-19T13:33:00.006+02:00

Sitter efter en vecka med flängande, lite festande i Göteborg och klurar nu när jag åter är hemma igen.

Förra torsdagen den 13/8 fick vi här en hagelskur på dryga en och en halv timme. Temperaturen föll från 17 grader till 5 grader på mindre än tio minuter. Under den tiden, en och en halv timme, fick vi så mycket hagel och regn att haglet låg kvar i gräsmattan dagen efter i stora högar.

När himlens portar stängt sig tog jag en promenad i kvällssolen.

När jag var nästan hemma hörde jag ett litet, litet, ynkligt pip på den stora grusplanen vid fotbollsplanen här i "byn".
Vid kanten mellan grusplanen och Ekbacken ligger en liten, liten, genomsur, skakande, skadad, blödande kattunge.
Och jag menar verkligen liten......

Den lille hade jobbigt med andningen och frös så det knappt gick att hålla honom.
Fick tag på Bea som kom springande och mötte mig med ett varmt badlakan som jag kunde linda in honom i.
Då var jag mer eller mindre övertygad om att han inte skulle överleva natten.

När vi kom hem torkade vi av honom, lindade in honom i en fleece-filt och jag fick ha honom på bröstkorgen hela natten. Han ömsom snarkade, ömsom kämpade med andningen p.g.a sina skador på käke och nos. Efter ca tre timmar slutade han att skaka av köld och började så sakteliga att andas med lite jämnare andetag trots skadan vid nosen.

Kattungens skador på nosen och på käken.

Hur kan man bara göra så här?

Vi har fått ge den lille vatten med en spruta utan kanyl, droppe för droppe, de första tre dygnen. Käken och nosen gjorde att han inte ville/kunde äta. Louise tog ansvaret för den lille som vi till idag trott vara en liten tjej men nu när han piggat på sig har jag kunnat kolla att hon är en liten han.

Idag mår han bra. Käkar massor, leker med leksaker och går på små upptäcktsfärder här hemma. Problemet är att vi redan har två katter och kan absolut inte ta hand om den här lille också. Trots lappar på byn och vid gårdagens Bil-bingo är det ingen som vill kännas vid den lille.

Tyvärr är detta inte mitt första möte med sk. "Sommarkatter". För det är exakt det jag tror att det här gäller.
Min första katt som jag hade när jag flyttat hemifrån var också en sommarkatt. Han var så liten att han inte hade båda ögonen öppna utan var utkastad i skogen för att dö.
Han fick namnet "Moses" med tillägget "i lingonriset" efter var han hittades.

Mina funderingar går, så klart till hur i hela ....... kan man göra så här?
Hur kan man bara överge en så här liten kattunge och inte ens efterfråga var den kan finnas.
Man måste vara medveten om att när man är så liten så överlever man inte utan mat, vatten och tak över huvudet.

Nu mår den lille bra och mår som en prins på en kudde
mätt och trött efter käk och lite busande.

I Norrland har man ett uttryck som jag tycker stämmer så bra i detta läge på dom/den som dumpat av den här lille på parkeringen i haglet och regnet.

"Skämmes ta mig fan!"

Vi hörs!

Ensam hemma.....

2009-08-07T15:43:00.007+02:00

Saknar mina tjejer som är ute i vårt avlånga land och jobbar, på olika sätt.

Louise är på LUF's kongress i Nässjö.
Där har dom idag vald Adam Cwejman till ny LUF-ordförande efter Frida Johansson Metso.
Tack för allt du gjort Frida, och lycka till med allt du nu kommer att företa dig.
Adam är för mig än så länge en rätt okänd kille från Göteborg. Men jag tror att vi kommer att få höra mycket om honom den närmsta tiden. Lycka till Adam!! Du har ett tufft men otroligt kul jobb framför dig.
Louise sms:ade i natt när dom satt och behandlade motioner. Minnen kom tillbaka från de landsmöten jag har varit på. Då sömn inte var något som vi fick mycket av. :) och inte för ungdomarna på LUF's kongress heller.
Lilla Hjärtat, jag är så stolt över att du vågar ta strid och stå upp för det du tror på i alla lägen.

Louise 2009

Bea, älskade UNGE!! Är kvar i Norrland och jobbar på. Hon är på sina "gamla" arbetsplatser, både inom kommunen däruppe och på det lokala Hotellet. Vet att du snart kommer hem igen men jag saknar dig i af. :)
Ska bli så kul att få tid med dig när vi ska till Göteborg nästa helg.
Jag är stolt över allt du gör så bra däruppe och annars också. :)

Bea och hennes mamma Påsken 2009

Har äntligen skrivit klart den lokala Folkpartiföreningens eftervalsanalys som ska tas upp på Länsförbundets möte i Skara den 17/8. Ska bli spännande att se om vi i de olika lokala föreningarna har ungefär samma syn på vad som har gjorts och vad som kan göras bättre inför valet 2010.

Hade tänkt att jag skulle skriva något längre nu när jag har datorn i fred men....

Ska släcka ner datorn nu och bättra på fräknarna en stund i solskenet. Det är så skönt att värmen och solen återvänt.

Vi hörs!

bloggfärg och extra kommunmiljarder

2009-08-03T13:51:00.004+02:00

Har bytt inställningar och färgen på bloggen efter förfrågning av Lillfisan.
-Är det inte dags att du har en BLÅ blogg mamma..
Försökte förklara att jag hade en grön blogg av respekt för dom vars röster inte räknades i Iran.
Insåg dock att ingen riktigt fattade att bloggen var grön just därför så nu försöker jag mig på att hitta en blåklintsblå bakgrund till min blogg.

Lite sommarblommor från trädgården
2009
Bland annat Blåklint :)

Tack alla snälla, för alla kommentarer som jag fått hittills. Är kul att få reaktioner på det man skriver.
Försöker att uppdatera med jämna och ojämna mellanrum. Ämnena skiftar snabbt och följer ingen given mall utan är just vad rubriken säger funderingar på livet och alla dess skiftningar.

Hörde referatet från Jan Björklunds sommartal i Marstrand i går den 2/8 2009.
Det är skönt att inse att Folkpartiet Liberalernas högsta "höns" (nu får jag säkert på pälsen för det epitetet) inser hur svårt vi har det ute i kommunerna att få ekonomin ihop och att kostnaderna för bla.socialbidrag kommer att skena i höst om det inte redan har satt igång i en del kommuner.
Att kommunerna behöver få tillskott för att klara av kärnverksamheten. MEN då måste också kommunerna inse att det ÄR kärnverksamhet man ska bedriva och inte hotell, flygplatser eller en himla massa projekt.
Jag är glad att MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap) uppmärksammar gemene man på den nedmontering som sker i Räddningstjänsterna landet över.
Jag tror att vi alla vill ha hjälp om olyckan är framme och då behövs en väl fungerande och snabbt utryckande räddningstjänst. Som dessutom kan rökdyka på en gång när dom kommer till en brand.
Vi behöver tillskott även till den sektorn och det hoppas jag att de extra miljarder som Jan Björklund vill tillföra kommunerna även kommer att komma tillgodo.

Hoppas kan man ju alltid!

Vi hörs!

Lite allt möjligt som rör öron...

2009-07-29T20:13:00.008+02:00

Onsdag-kväll och ute råder inte något lugn direkt.
Hade efter att ha klippt gräset tänkt mig att sitta ute en stund och njuta av lugnet och fåglarna.
Jo pyttsan!

Bor, som en del av Er vet, granne med ortens fotbollsplan.
På denna plan samlas varje onsdagkväll på sommaren en massa BINGO-freaks och spelar bilbingo.

Säkert roligt för dom som tycker dylikt är kul.
Problematiken för undertecknad är att det blir ett evinnerligt oväsen.
Bingoutroparen, vars röst skär genom sommarnatten, Bertil sex, enkel sexa.. Ivar elva, dubbel etta, och när det sedan blir Bingo så ska dom tuta, och det gör dom.

Detta är en sanitär oangelägenhet, enl. mitt ringa förmenande.. :)

Ja jisses..
Mycket ska man vara med om.. innan öronen ramlar av.

På tal om öron, så finns det ju örongodis också..
Är en musikälskare. Gillar de flesta musiksorter men har lite, hmm, svårt för modern jazz.
En företeelse där det oftast är så att cirka femton personer spelar femton olika musikstycken samtidigt och dessutom försöker överrösta varandra. Finns naturligtvis band inom den kategorin som är bra.
Ett av dom är Pat Metheny band. Deras bästa skiva, också subjektivt så klart, är "Speaking of Now" från 2002.
Var på deras konsert på Cirkus för en massa år sedan med dåvarande kärleken.
Musiken håller än, dock inte kärleken.

Är uppvuxen på sjuttio och åttiotalet så det är en hel del "pudelrock" i MP3:an, som en del kallar det rätt vanvördigt.
På radion spelas just nu "With or without you" med ett av världens bästa band, alla kategorier, U2.
Är en av mina absoluta favoritlåtar.
En annan som alltid håller i alla lägen är Metallica's "Nothing else matters" från deras absolut allra bästa skiva den sk. Black Album.

B, älskade skrutta, som är kvar uppe i Norrland, ringde i går och undrade om inte hon och hennes mamma skulle göra Göteborg osäkert under det sk. Kulturkalaset.
DET ska vi, hon och jag.

Ska då av-NJUTA Europe & Hammerfall.

Det är annat det än Bertil sexa, enkel sexa..

Vi hörs!

Att överleva allt..

2009-07-19T11:26:00.008+02:00

söndag morgon....

Åter en vecka har gått...

B är kvar i Norrland, men jobbar på och har väl en hel del kul också.. vad jag har hört..
Är man tjugo så är man .. ;o)
Saknar henne...

L tillbaka hemma igen efter en sejour hos sin pappa i Kungsbacka..
och en del andra utflykter.. Välkommen hem, hjärtat!!

Varit i Annelund i helgen, inte för att lösa av farfar utan för att umgås med goda vänner.
Ett tyskt par, eller hon är kanadensiska för början, men bor i Hamburg nu mera, har köpt ett hus i närheten av farfar och farmor.
Dom är verkligen en lisa för själen.
Vi kan diskutera om allt och lite till.
I fredagskväll var jag dit bjuden på grillafton för att fira att deras semester startat och att hon kommit upp till Sverige.
Efter en strålande solig dag bar det iväg till grannkommunen.. :)
Kvällen visade upp minst lika fina kvalitéer.
Satt ute och pratade, diskuterade, umgicks till klockan var sent.. eller man kan nog säga tidigt på morgonen. Försökte lösa problematiken runt samer och andra ursprungsbefolkningar samt andra världsproblem.
Det gick inget vidare. :o)
Smög in hos farfar och farmor, där jag skulle sova på morgonkvisten... farmor var vaken så vi pratade en stund vi också innan duntäcket drog mer än sällskapet.

Var lite segt när jag vaknade på lördagsmorgonen. :)

For hemöver på eftermiddagen..
L kom hem..
Pratade med B, älskade dotter, och E uppe i norr..
som skulle på partaj.. på samma ställe.
Fått sms i natt, när jag sov från E om hur kvällen utvecklat sig och dom verkar att ha haft kul.
Saknar dom.. hela högen..

Funderar mycket på alla dom som mår "lite" sämre runt mig.
En av mina vänner upplever ett helvete just nu.
Hon har fått reda på att båda hennes barn varit utsatta på sexuella övergrepp när barnen var små och dom är nu över tjugo båda två. Hur ungdomarna, på så olika sätt bearbetar vad dom varit med om. Den ena flyr, den andre pratar.

Hur hanterar man som mamma ett sånt besked?
Jag vet inte hur jag skulle göra.
Det enda jag vet är att i det läget hoppas jag att polisen hinner i fatt förövaren innan jag gör det.

En tjej/kvinna har precis mist sin mamma. Håller på och planerar begravning.
Tänker på henne och vad hon har runt sig. Minns när mamma dog och allt som följde.
Usch, jag saknar henne fortfarande så otroligt mycket. Minns hur viktigt det blev med dom som var runt mig och som fanns där fastän jag inte orkade prata, inte egentligen orkade vara.
Flickorna var små och allt kretsade runt dom till sist för att orka vidare en dag i taget.

Mamma & B

(Förlåt den suddiga kvalitén på kortet, jag är ingen höjdare på att fota av vanliga kort.)

Bilden visar mamma och B på mammas jobb när vi var där och besökte henne när B var liten. Här är nog B runt ett halv år och mamma är än inte märkt av sin cancer eller cellgifterna som fick håret att falla av, kroppen att krympa och metastaserna som till sist släckte hennes liv den 5/12 1992.
L var knappt ett halv år gammal. B precis 3 och ett halvt.
Åren har gått, det öppna såret läkt men saknaden finns kvar.....

vi hörs!

Litauens nya sk. "moral-lag"...

2009-07-16T16:55:00.003+02:00

Måste ta ett djupt andetag och sortera tankarna.
Har just uppdaterat mig på vad Litauens nya sk. moral-lag kommer att innebära för människor som inte följer den heterosexuella normen.

Jag har i min närhet flera människor som jag älskar och har omtanke om som hör till HBT-Q-kretsen.
När jag börjar att tänka på att dom skulle ses som onormala & farliga enbart på grund av sin sexuella läggning blir jag nästan rabiat.

Litauen är ett land som skrivit under Europa konventionen för människors fri- och rättigheter. Håller med Birgitta Ohlsson, Liberala Kvinnors ordförande att Sverige och alla andra medlemsländer måste protesterar kraftfullt mot detta.

Jag är nog beredd att gå ett steg längre.
Är inte detta ett skäl för att ta en diskussion om dom verkligen ska vara kvar i EU?
Vi vägrar att acceptera Turkiet för att dom inte förbjudit dödsstraff.
Personligen är båda sakerna lika illa..

Vi hörs!

Lyx i livet.

2009-07-12T11:35:00.004+02:00

Sommarens lyx!!

Tog en kort promenad på morgonkulan innan huset vaknat och när jag kom tillbaka gick jag en sväng i trädgården.
Smultronen dignade av bär och sockerärtor fanns att plocka. Härligt!

Idag far vi, återigen, till Annelund för ett par dagar.
Lillfisan sover än.
Sitter och funderar på livet och dess irrgångar.

Ska äntligen komma iväg till Norrland i september. Åker upp i samband med älgjakten. Pratat med Vanja i dag och jag saknar henne och Elisabeth så otroligt mellan varven.
Ska bli kul att få en vecka med dom båda där vi kan hämta upp och tjöta..

Jag har haft tur när det gäller personer som står mig nära.
Jag har kvar mina gamla vänner från barndomstiden, Lovisa, Åsa, Tessan, Maria & Kajsa. De som min pappa kallade "minihäxorna" för att våra mödrar gick under epitetet "Häxorna". :)
Sedan har jag under resans gång hittat tjejer som står vid min sida om det kör ihop sig även om det fysiska avståndet är långt, och jag för dom.
Vanja & Elisabeth i Norrland. Nettan från Göteborgstiden.
Alla är dom starka kvinnor på sitt sätt..
Ser att våra döttrar är och kommer att bli starka, oberoende kvinnor.

Jag ser att våra mammor har påverkat oss mer än vad vi nog egentligen vill erkänna och tro.
Vi som aldrig skulle bli som dom.. jo pyttsan!

Detta är livets verkliga lyx, vänskap!

Vi hörs!

Hemma igen.. fortsättning om PAL och lite annat..

2009-07-08T21:42:00.007+02:00

Tillbaka hemma igen.. Borta bra men hemma bäst.. och så är det ..

När vi kom hem insåg jag att gräset växt en decimeter sedan sist så det var bara att ta fram gräsklipparen och köra igång.
Skönt att gå och fundera i lugn, nåja, och ro.
Tog en timme att få av det i normal höjd igen..
Samtidigt satte sig grannen på sin åkgräsklippare och körde av sitt på en halv timme.
När jag var klar kom han ut i träningskläder och stack i väg på en runda..
Lite bakfram i mina ögon.. men men..
:)

Lillfia drog in till stan för att träffa kompisar. Vi har under kvällen upptäckt att det varit tågurspårning i Skövde. Tåget som hon skulle ta hem var inställt. Ja ja, hon har sommarlov ...
Hon har en förmåga när det kommer till spårbunden trafik att antingen åka åt fel håll (på spårvagnarna i Göteborg) eller att tågen är försenade eller som nu inställda.. Dom är helt enket inte kompatibla.

Pratade med B uppe i norr.
Hon har varit borta över en månad nu. Hon är tillbaka på "brottsplatserna" och jobbar på sina gamla arbetsplatser. Tycker hon gör det bra.

Hon ställde upp i SM i Träskfotboll i helgen i Storuman.
Var de hamnade på resultat listan vet jag inte men kul hade hon haft, skitig blev hon och träningsvärk fick hon.
Vem skulle inte fått det?
Att spela fotboll i en halv meter lera och gegga kan nog ta musten ur den mest vältränade!

Älskade "SKIT"unge!!

Saknar henne ... så nu kan hon allt komma hem igen!!

Början av min vecka har tillbringats hos farföräldrarna till tjejerna och läkarbesök med farmor.
Hon har verkligen varit drabbad av otur och att ha "halkat mellan stolarna" efter sin senaste sjukhusvistelse.
Skrev om det tidigare i veckan. Tack för alla kommentarer.
Fick träffa hennes PAL, patientansvariga läkare, och framföra en hel del klagomål.
Vi fick förklarat för oss att så som farmor OCH farfar blivit behandlade när de sökt hjälp till farmor så ska det inte gå till och att så här i semestertider har dom hamnat mellan stolarna.
Hade ett mycket bra samtal med hennes PAL och hon lovade att vårdcentralen ska se över sina rutiner samt att på nästa mottagningsmöte skulle bemötandet av farmor och farfar tas upp som en särskild punkt.
I det här fallet litar jag på henne, läkaren alltså... och jag hoppas att ingen någonsin ska behöva få det bemötande som dom har fått.
Samtidigt irriterar det mig att jag ska behöva påpeka det här. Det borde vara kutym att vi alla får ett bra bemötande när vi söker hjälp oavsett var vi söker den och av vem vi söker den.

Är det så svårt att behandla vår medmänniska med hyfs, takt och ton och respekt?

Vi hörs!

Patientansvarig läkare.. ansvarar när då?

2009-07-06T10:19:00.006+02:00

Efter veckor av strålande sol och en värmebölja av medelhavsmått så har temperaturen åter hamnat under 20grader och duggregnet hänger i trädkronorna.
Skönt!
Det är äntligen syre i luften och nattsömnen har en tendens att bli mycket bättre än den varit.
Om jag tyckt det varit jobbigt på slutet, vad har det då inte varit för alla våra gamla?

Har lämnat hemmet och har stuckit till Grannkommunen och flickornas farföräldrar.
Farfar jobbar två dagar i veckan och vi är med farmor och "hjälper" till där vi kan .. och umgås

I morgon ska vi åka och träffa hennes patientansvariga läkare (PAL).
Från det att hon hamnade på sjukhus tidigare i våras har det bara varit strul. Strul med medicineringen, strul med vem som ansvarar över vad, strul med hjälpmedel efter att hon trillat omkull på sjukhuset och ådragit sig en spricka i högerknä, två frakturer på revben och en rejäl hjärnskakning osv.
Strul, strul, strul.. och i 30 gradig värme!

Tror farfar och farmor tillbringat timtals i telefon för att försöka att reda ut det, till inget vidare resultat.
Läkare på semester, vilket dom behöver, läkare sjuka, vilket dom också kan bli, läkare som inte vet, vilket är mänskligt, läkare som vi hamnat fel hos... osv.

Till sist bad farmor mig att prata med hennes läkare, när hon kommit tillbaka från semestern, vilket hon gjorde förra vecka.
Måndagsmorgonen tillbringades i telefon-kö. Efter samtal med sköterska så meddelades att doktorn skulle ringa under dagen. Hela måndagen var vi inne och passade telefonen. Fem minuter i fem, ringer det.
Nej, det är sköterskan igen, läkaren hinner inte ringa i dag, måndag utan ska ringa upp i morgon förmiddag.
Tisdag, inne och väntar. Kvart över tolv ringer det, Ja.. doktorn!
Nej, hon visste inget om medicin byten och trassel med återinsättning när "nya" preparatet sattes ut. Visste inget om frakturer eller trassel med hjälpmedel. Stod inget om det i farmors journal.
Hon hade minsann varit på semester.

Hur fungerat det egentligen?
En hel massa frågor dyker upp i huvudet.

Om PAL (patientansvarige läkare) har semester, finns det då ingen som ansvarar för vården?
Om det strular med mediciner, ska man då behöva vänta till PAL kommer tillbaka från semestern för att ingen kan ta hand om det eller har ansvaret?
Varför ska farfar och farmor behöva ringa kliniken där hon var inlagd för att lösa medicinerings-problemen, är det inte när sånt händer som PAL ska ta hand om problemen?

Till syvende och sist är den stora frågan:
Är det bara för att dom börjar att vara gamla som dom behandlas så här?

Jag insåg att tonen mot mig var annorlunda än det bemötande som farfar och farmor fått i telefonen och nu är jag riktigt irriterad.
Så, i morgon ska jag träffa farmors PAL och då... ska jag ... ja, det ska jag!

vi hörs!

Öppet brev/mail till Barn och utbildningsförvaltningen och nämnd i Falköping..

2009-07-01T14:13:00.007+02:00

Till Barn och Utbildningsnämnden i Falköping, dess ersättare och berörda tjänstemän.
Den 23/6 2009 hittade jag information ang. Ållebergsgymnasiets lukt, fukt och mögelproblem på Falköpings hemsida. På samma hemsida fanns ett frågeformulär där man kunde vidarebefordra en fråga till BUN och tjänstemän.Jag gjorde just det och min fråga löd:

”Varför har ingen information delgetts föräldrar till ungdomarna på
Ållebergsgymnasiet ang. mögel-problemet??
En del av de ungdomar som fått information är INTE myndiga och då bör
Ni helt klart överväga att inbjuda till en föräldrainformation.
Jag önskar att denna fråga till sänds & delges HELA barn och
utbildningsnämnden.

Mvh/Maria Jern
Förälder till elev på Ållebergsgymnasiet”

Jag lämnade också namn, telefonnummer samt mail-adress eftersom jag eftersökte kommunikation.

I fredagens Falköpings tidning fanns en insändare från två ledamöter i BUN som också eftersökte information om Ållebergsgymnasiet.
I lördags fanns en del information i Falköpings tidning ang. vad jag frågat om i frågeformuläret. Eftersom ingen av Er i tjänstemanna nivå eller styrande i majoriteten hört av sig till mig så inser jag att frågeställningar och dylikt tydligen ska skötas genom Falköpings tidning?

Jag måste få säga att jag tycker det är otroligt lågt att när man har en frågesida att man inte kommunicerar med frågeställaren överhuvudtaget. Ni utgår tydligen från att alla föräldrar till eleverna på Ållebergsgymnasiet som vill ha information antingen, prenumererar på Falköpings tidning eller med kontinuitet läser kommunens hemsida. Jag hade mycket hellre sett att Ni kommunicerade direkt med oss.
Jag har eftersökt en föräldrainformation ang. läget på skolan och i tidningen får jag läsa att den kan ske först när terminen börjat.

Jag har efter en del forskande letat reda på mail-adresser till Er via kommunens hemsida och "Kommunal kalender 2009" och tar kontakt med Er på det här sättet. Jag vet att Ni fått ta del av min frågeställning tidigare då en av ledamöterna, samt en av ersättarna, varit i kontakt med mig personligen. De hör inte till majoriteten.

Jag skulle önska i den bästa av världar att någon från majoriteten eller någon på förvaltningen tagit kontakt innan det här hade gått så här långt.
Jag inser också att vi som föräldragrupp tydligen inte ses som en resurs i det här utan något man tiger ihjäl.

Jag råder Er att ta bort frågerutor och dylikt om Ni inte avser att svara frågeställare även i framtiden.

Mvh /Maria Jern

Förälder till en elev på Ållebergsgymnasiet
(numera rätt irriterad)

vi hörs!

Frånvarande föräldrar

2009-06-28T12:38:00.006+02:00

Söndag förmiddag.. efter en rätt stökig natt.
"Lillfia" drog ut igår kväll för att träffa kompisar i den ljumma sommarnatten. Efter någon timme ringer hon förtvivlad och ber mig leta efter syskon alt. föräldrar till en ung flicka som dom hittat ute på "byn" mycket berusad.
Efter en hel del letande konstateras att 14-åringen är ensam hemma den här helgen och föräldrarna har åkt till sin sommarstuga ett antal mil härifrån.
En annan vuxen som vet var dom finns vägrar att ringa till dom för att "det är ju onödigt att störa dom".

Att jag inte fick hjärnblödning på stubben är för mig en gåta.
Om ett av mina barn skulle vara "down and out" på grund av alkoholintag eller annat skulle jag omedelbart vilja veta det så att jag kan komma till barnet och finnas där.
Jag fick alltså inte tag på föräldrarna.

När vi vandrar vidare på "byn" upptäcker vi var ursprunget till alkoholintaget är.. En större fest hos en vuxen på "byn" där ungdomarna också festar. Utanför var ett himla oväsende och en hel del onyktra ungdomar. Musik på hög volym från både bilar utanför på gatan och från festen.
Stackars grannar!

Under ett telefonsamtal till Polisen så blir jag varse att, trots krigsrubriker i lokalpressen så, dom har inget intresse av att komma till platsen.
Jag får till svar att eftersom inget brott är pågående eller begånget så kommer dom inte ut.
Att bjuda 14-åringar på alkohol är alltså inte ett lagbrott enl. tjänstgörande vakthavande befäl på länskommunikationscentralen i Göteborg.
Risk för nästa hjärnblödning.
Det var bara att vara där och finnas till hands.
Ett gäng killar kom fram och tackade att det fanns någon vuxen ute.
Alltså, dom tackade!
Var är vi på väg. Är inte ungdomar längre vana vid att vuxna finns till hands för dom NÄR eller OM dom behöver oss?

När vi vandrat ett en stund på "byn" får vi veta att ytterligare en flicka i nedre tonåren är mycket berusad och ute i vegetationen.
Då ringer jag till polisen igen.
Den här gången hör han själv hur det låter runt mig med musik, bilar som gasar, bränner däck och ungdomar som både gapar, skriker och gråter.
Nu ska dom komma.
Jag lovar att finnas kvar på plats.
Efter en del efterforskningar får vi fatt i en vuxen som känner flickan nr.1 som efter en del "knölande" kommer och hämtar henne och flicka nr.2.

Är kvar på "byn" och blir allt mer irriterad. Tiden går och till sist har det lugnat ner sig relativt. Det är i.af. inte en massa fulla ungdomar som raglar omkring på gatorna eller runt järnvägspåret som går rakt igenom "byn".
Efter drygt en timme från det att jag pratade med polisen avgör jag att jag kan gå hem.

När jag nästan är hemma ringer min mobil. Det är polisen. Dom är nu utlarmade till "byn".
Dom har ca. 15 minuter kvar innan dom kan vara på plats. Jag berättar vad som hänt och var det hela har utspelat sig. Dom säger att OM dom inte får något annat larm så ska dom köra fram till platsen.
Från larm till kontakt tar det en timme och tjugo minuter. Ingen skugga över poliserna i bilen. MEN den som svarade på mitt första telefonsamtal bör nog byta jobb.

Ni ungar som jag mötte i natt, jag kan bara lova Er en enda sak och det är:
jag är här och jag kommer att vara här, när och om Ni behöver mig!

Vi hörs!

Orden lagom, jämställdhet och feminist.. och lite andra funderingar

2009-06-27T11:25:00.008+02:00

Lördag förmiddag och solen gassar utanför.
Härligt, men nu råder väl snart eldningsförbud i kommunen. Inte för att jag tänkt mig att elda men det är bra torrt i markerna nu.

Vi hade en skön midsommarafton tillsammans med barnens farmor och farfar i Annelund.

Farfar & Farmor
i
soffan på altanen
midsommarafton 2009

Dom har varit tillsammans i över femtio år och har tre barn, varav deras äldsta är pappa till mina två troll.
Vi var en hel hög där.
Farmor, farfar, en av barnens farbröder och hans fru, två kusiner, en flickvän till den ene, en granne och så vi, jag och lillan.

Mysigt..
God mat, gott att dricka och trevligt sällskap.
Alldeles så där lagom
Ordet lagom finns tydligen knappt i någon annan ordlista än i den svenska.
Ett ord som jag tycker representerar Sverige alldeles ypperligt.
Här råder Jante-lag och ingen får sticka ut.
Gör man det så skrapar man snabbt upp nosen..

Jag har förmånen att känna en hel del starka kvinnor och dom har, om några, fått känna på hur det är att få "nosarna skrapade" när dom tagit ställning och försökt förändra.
Jag är så glad och stolt över de som jag kallar mina vänner av dom. Lika glad och stolt är jag över de som alltid orkar att stå på barrikaderna och kämpa vidare med väl omplåstrade nosar.

Jämställdhet är också snart ett "negativt och utskällt" ord ungefär som feminist.
Det skrämmer mig.
Jag har två döttrar som jag vill ska få uppleva en mer jämställd värld än den jag och min mamma har levt i. Där lika lön för lika arbete är och ska vara en självklarhet. Där hudfärg inte ska vara något negativt. Där sexull läggning inte är ett skäl till hugg och slag. Där födelseland inte är orsak till utanförskap.

Om man kunde sluta att "politisera" orden på vänster eller höger-skalan så skulle nog utvecklingen gå mycket fortare framåt och vi skulle kunna få en mer jämställt verklighet för både män och kvinnor, tror jag enl. mitt ringa förmenade....

Vi hörs!

SOLSKEN och gräsklippning

2009-06-23T11:48:00.005+02:00

Så.. har äntligen sommaren kommit.. men stortrollet är kvar i Norrland.. *HMmm*

Ibland ska man inte ropa hej förrän man är över bron men men..

Som det låter nu ska hon ta sig hemöver på söndag och det ska bli skönt. Hon ska visst gå på "Storumandagarna". Vi, hon och jag.. plus E och några till var där förra året och gjorde bygget osäkert. :)
Både B och E ska dit.. hm, jag vill också..

Får väl drömma mig tillbaka till förra året i bildform.. :)

full fart på dansgolvet
på Dansgalan 2008
i Storuman

Idag lyser solen med sin finaste skrud och jag ska snart ut och desarmera längden på gräsmattan men tänkte först skriva ett par rader.

Lillfia räknar ner till födelsedagen som snart är här.
Om jag var nostalgisk angående B's födelse så finns det bra mycket mer att snörvla över när det gäller lillan.
Hon föddes 10 veckor för tidigt och var verkligen liten. 1800 gr och 42 cm kort.
Det kan man inte tro i dag.
Hon är den längsta av oss i familjen. :)
Hör hur hon börjar röra sig på övervåningen nu... sommarlov och lååååång sovmorgon! Det minns man ju!

Nehepp, gräsmattan var det ja..

vi hörs!

Midsommarafton

2009-06-19T10:08:00.003+02:00

Midsommaraftons morgon och huset är ännu tyst... Äldsta dottern är kvar i Norrland och hinner inte ner till dagens firande. Ungarna har ju blivit stora nu men ju äldre de blir desto mer vill dom hitta tillbaka traditioner tycks det.

Hon som sitter fast däruppe var den som startade upp dagens firande hos farmor och farfar som ska gå av stapeln runt lunch idag..
Mycket tveksamt om vi gör någon stång, men maten är definitivt viktig..
Gjorde en Jansson i går som nog kommer räcka och bli över. Andra tar med sig sill, någon annan jordgubbar osv...
Hon lät lite ledsen och besviken igår i telefon när det stod klart att hon inte skulle hinna ner till i dag.
Saknar dig... idag, igår och i morgon!

Lillan har inte vaknat än. Sommarlov! Hon är lite rastlös. Tror mycket beror på att hon alltid haft sommarjobb tidigare men inte i år. Man ser verkligen hur den sk. "Finanskrisen" slår mot våra ungdomar när kommuner inte går in och fixar ferie arbeten åt dom. Då ska dom slåss på den allmänna markanden och det är hela tiden ungdomarna som förlorar.

MEN.. idag är en dag som ska vara i firandets tecken...
Ska snart väcka upp henne för att sedan packa ihop allt och fara till farmor och farfar..

Så kära vänner........

Ha en underbar midsommar med eller utan regn...

och var rädd om varandra.

Vi hörs!

helgavslutning

2009-06-14T14:08:00.005+02:00

Söndag och helgen börjar lida mot sitt slut..
Ute har värmen hittat tillbaka men solen kämpar en ojämn kamp mot molnen ännu.
Det finns i af hopp om sommarvärme igen..

Snart måndag och måndag kväll är vikt till firande av Folkpartiet liberalernas valframgångar i Falköping. Ska bli kul att träffa alla och äta en bit.. i lugn och ro.
Surra om vad vi gjort bra och vad vi ska förändra till valen 2010.
Anser att det vi gjort allra allra bäst är att vi hela tiden sett till att vårda det personliga mötet med väljare.
Att vi med respekt och ödmjukhet inte har kastat skit på andra partier utan hela tiden fört fram vad vi står för och vad vi vill förändra i EU.

Pratat med en av de som jag verkligen saknar där uppe i lappland.. J
Kul att vi håller kontakt.
Ska försöka att åka med honom upp till Holmen gungar!
Saknar en hel del av de som jag lärde känna där uppe..
E, V, I, J osv...
Har ett par "syrror" däruppe som jag alltid kommer att tänka på med värme och saknar oerhört mellan varven!!

Lilla (?!) L försöker rensa upp i digitalboxen alla de program som vi har spelat in åt henne.
Hon börjar vara lite less på Law and order SUV, hade 16 avsnitt när det var som mest att titta på.
:o)
Just nu väntar hon nog mest på att jag ska bli klar så hon kan få datorn...

Saknar B.
Hon är uppe i lappland och firar av gamla kompisar som tagit studenten och sin egen 20-årsdag!
Tiden har gått så fort. Är som igår när vi mötte polisbilen i Valskog, där det är 50km i timmen, i 140 km och dom vände inte ens efter oss..
och efter ett par timmar på operation var hon född... det är nu över tjugo år sedan..
Är det inte så att man blir mer och mer nostalgisk ju äldre man blir?

vi hörs!

Sommarlov!!

2009-06-12T10:20:00.004+02:00

Regnet står som spön i backen... och det är sista dagen i skolan för många.
Både hägg och syren har blommat över för i år. MEN jag har en syren buske som står på min framsida, en syren-sort som tydligen är senare än de vanliga.
Den är otroligt vacker just nu, skiftar i allt från vitaste vitt till mörkaste lila där klasarna inte slagit ännu inte slagit ut.
Kortet ovan är taget i går av L, min minsta som påbörjar sitt näst-näst sista sommarlov.

Reflekterat lite över var tiden tar vägen. När jag tittar på mina två troll och inser att en av dom är vuxen nu, den andra snart där hon också.
Här vid midsommar är det sjutton år sedan som dramatiken runt lillans födelse drog igång och det känns som om det var igår vi hade poliseskort genom Borås för att ta oss till BB.
Cirkeln kan väl kanske ses som sluten nu när vi faktiskt bor här nere. Då när hon föddes var vi på semester i regionen.
Det är väl konstigt att man alltid ska bli så sentimental när det är skolavslutning!

På måndag ska vi i Folkpartiet Liberalerna i Falköping träffas för att fira våra valframgångar i Europavalet i söndags.
Funderar lite på vad jag ska säga där men det brukar lösa sig.
Känns kul att styrelsen har tagit initiativet och bjuder alla medlemmar till en liten sammankomst för att fira och som en sommaravslutning.
Sommarlov från politiken, kan man verkligen ta det?
Jag tror inte det. Jag har under de år jag varit engagerad insett att politiken på vilken nivå det än vara månde tar varken semester eller jul-lov. Vilket en del kommunalråd borde lära sig. Har varit med om att i en kommun jag bodde och var politiskt verksam hamnade i en kommunal kris. Då var kommunalrådet på "semester". Hade inte ens informerat vice kommunalråd om sin ledighet. Mediedrevet gick hårt åt både honom och åt oss som inte kunde svara på var han fanns, men ingen kunde nå honom.
Jo, han sitter kvar än men det är inte mitt fel!
:)

Ska göra lite annan nytta nu!

Vi hörs!

Sommarväder och informationsfunderingar

2009-06-10T13:11:00.003+02:00

Är det så här sommaren ska bli? regn och 15 gr ute?
Har vi redan haft sommaren? När det var 27 gr och strålande sol.
Tomas Ledins sommarplåga kanske stämmer... "sommaren är kort, det mesta regnar bort..."

Ser blommorna i jordgubbslandet, på smultronplantorna och pionerna, ska dom inte snart få tillräckligt med solsken, besök av getingar och bin så allt det goda kommer?

Mkt väder-fundering idag.
Är frusen, så det hela beror väl på det.

L kom hem från skolan. For i väg i morse, glad, nåja, i hågen. Snart, snart är det sommarlov! Ringde efter en halvtimme, första lektionen inställd. Nästa började 13.30, skulle få vänta på skolan i 4 timmar.
Efter ytterligare en timme ringer hon , nu riktigt irriterad, lektionen 13.30 är också inställd.
Egentligen var hon och hennes klasskamrater lediga hela dagen men ingen hade behagat informera eleverna.
Det är inte första gången det sker.
Ok, nu är det snart sommarlov, men det blir förhoppningsvis ett föräldramöte när nästa termin drar igång och då.... då ska iaf jag ifrågasätta varför man inte kan sms:a till eleverna om inställda lektioner! Idag är det inte en elev som är utan mobiltelefon, samla in telefon-numren och skicka ut ett medelande när förändringar sker i schemat!
Det där är något att fundera vidare på..

vi hörs!

natt och det regnar ute..

2009-06-10T00:50:00.000+02:00

Känner mig lite sliten efter de senaste veckornas europavalskampanjande.. MEN så läser man siffrorna på http//www.val.se för Falköping och då känns det som om man skulle kunna börja om igen, nästan...
Vi har gått fram med över 118% i röstantal. Från 468 röster 2004 till 1038 röster nu 2009. . kan man inte få jubla då och slå sig för bröstet!?

Det har varit en intensiv period men så kul!

Är väl egentligen för trött för att påbörja det här just nu men ville iaf få till ett litet inlägg innan jag släcker ner för natten!
Vill passa på att TACKA några med mkt stora bokstäver.. :

Annika och Annika, Beijbom och Carp för de här sista dagarna/veckorna.

Mina döttrar, B & L, det är faktiskt för Er skull som jag jobbar politiskt även om Ni inte alltid tror det.
Älskar Er igår, idag, imorgon och för alltid

Nu hör jag regnet smattra , sövande, mot fönstret och det är dax att slå igen de gröna..

vi ses!