fredag 23 oktober 2009

Man skäms.......

Måste skriva av mig lite i ilska och frustration. Har under eftermiddagen pratat en bra stund med en av mina äldsta, inte till ålder, och bästa vänner. Vi har mer eller mindre växt upp tillsammans och delar många minnen och erfarenheter.

Hon är ensamstående mamma till två underbara töser i en ålder som inte ger töserna utrymma att uttala sig i rätten i en, av de alla, vårdnadstvister som flickorna genomlidit.
Jag vet inte för vilken gång i ordningen som pappan återigen har stämt deras mamma för att han ska ha enskild vårdnad om töserna.

Inte tjejerna i texten utan mina
älskade töser Bea 4 och Louise 1 år
1993

De töser som alltid varit hemma med sin mamma. Han har inte ens tagit ut de 10 dagar som han har rätt till vid födseln. Han har inte tagit ut en enda VAB-dag, vård av barn, tillbringar inte tid med barnen när de är hos honom utan låter den nya ”mamman”, hans ordval inte mitt, vara med dom medan han reser på jobb-resor.
Han krigar för att få dom storhelger för att sedan resa bort och lämna barnen hos barnvakter o.s.v.
Han har valt bort töserna under hela deras uppväxt men nu så.. Nu ska dom bo med honom enligt stämningsansökan. Har
han lyssnat på tjejerna? Nepperligen!!!

Han har valt att flytta från hemkommunen.
Om mamman vill byta adress, om så bara inom hemkommunen, måste hon få hans medgivande, hon har ingen rätt att påverka hans flytt men han kan och har satt henne i kommunarrest.
En kommunarrest som ingen verkar ta på allvar och som stoppar ensamstående föräldrar som befinner sig på kollisionskurs med sina/sitt barns förälder över hela Sverige.


Ett exempel: Vad skulle ske om mamman fick jobb i en annan kommun och ville flytta dit? Jo, hon skulle vara tvungen att välja mellan sina barn eller barnen. Ett val som inte är svårt för vilken mamma som helst.
Men en kontrollerande expartner har laglig möjlighet att på laglig väg fortsätta sin kontroll fram till barnen fyllt 16 då barnen själva får skriva under en flyttanmälan.


Någonstans måste lagarna göras om och det snabbt.

Man måste stipulera hur många gånger man egentligen ska kunna stämma en förälder i vårdnadsärenden när inget nytt inträffat.

Man måste se till att boendeföräldern inte blir satt i kommunarrest av en bitter och kontrollerande
ex-make/maka. Som inte vill annat än att kontrollera och/eller förstöra för den andre föräldern.

Detta är verklighet för många i dag .. och jag skäms över Sverige som så vackert pratar om barnperspektiv till höger och vänster så även i rättegångarna men där det hela tiden tas hänsyn till dom vuxna men inte till vad barnen vill om de inte fyllt 12.


Avskaffa kommunarresten för ensamstående föräldrar NU.





Helgerna har gått åt i rask takt med Folkparti arbete, konferenser och utbildningar.

För tre veckor sedan var vi ett gäng i Kungälv på Valskola inför valet 2010.
Ulrika Tellander från riks var där och pratade initierat om vad som kommer att ske och vad vi måste och bör. Intressant!!

Förra helgen hade vi utbildningsdag i Falköping när vi satt och knepade och knåpade för att sy ihop en liberal skuggbudget för Falköpings kommun 2010.

I morgon bär det av med tåg till Alingsås och Väststyrelsens Höst konferens. Intressanta föreläsningar under hela dagen.
Maria Lundqvist-Brömster från Västerbotten kommer dit. Ska bli kul att träffa henne. Har inte sett henne sedan jag flyttade där ifrån förra året. Vi satt tillsammans i länsförbundets styrelse den korta tid som jag hann vara med där innan jag flyttade.

Dessutom har vi hållit på och byggt en blogg till Folkpartiet Liberalerna i Falköping där det är meningen att vi ska sprida våra tankar, funderingar, insändare, debattartiklar m.m
Den har kommentars funktion samt länkat till folkpartiets lokala mailadress. Kicka gärna in och kom med kommentarer.

http://folkpartietfalkoping.blogspot.com/


En rikspolitisk fråga som glädjer mig mitt i allt är att alla oavsett sexuell-läggning nu ska ha rätt att gifta sig i kyrkan! DET är banne mig på tiden! När beskedet kom på nyheterna kände jag mig som en sämre kopia av Gert Fylking och ropade: ÄNTLIGEN!!!



Tänk vilken tur det är att man har ordet att ta till i frustrationens stund och har möjligheten att skriva av sig.

Har huset för mig själv i kväll så.. nu ska stereon skruvas upp en stund med ett par bra låtar innan jag ska kura ihop mig i soffan och bara vara… innan dunet och väckarklockan i morgonbitti!


Vi hörs!

lördag 3 oktober 2009

Lördag förmiddag i ett regnigt Floby

Ja ha... då är väl hösten här för att stanna till vintern kommer och avlöser den.
Egentligen gillar jag årstidsskiftningarna men... sommaren kunde fått varit lite längre.


Jag vet att värmen i september gärna skylls på klimatförändringarna men med en trasig ryggrad är värmen att föredra framför kylan.
Nåja, nog om det.

En av mina vänner, Annika, tillika ordförande i vår lokala Folkpartiförening, ringde mig i morse. Hade knappt fått upp de gröna så jag var nog rätt svamlig till att börja med.

Räddningskåren i Floby är räddad!!!!

står det i dagens Falköpings tidning. HURRA, kan inte annat än att jubla då jag har kämpat för det sedan besparingsförslaget från majoriteten kom på tapeten i juni.
Det känns rätt skönt att någonstans har man tagit till sig trygghetsaspekten för alla medborgare även om de inte bor i centralorten Falköping. Jag tror också att tack vare att VOLVO kontaktat kommunen i frågan har spelat roll, tack Rune för att du fixade kontakten med dom
Det var ett av mina förslag för att kunna rädda räddningskåren, att samarbeta närmare med företagen på orten.
Sedan vet jag att innan min tid i den här kommunen så lade man ner samma typ av räddningskår i Stenstorp. Claes Forslund kämpade för dess överlevnad men det gick inte. Tyvärr!

En dag som den här känns allt tjafs med och mot majoriteten som om det har varit värt varenda bokstav som man fått på pälsen i media och i bloggar runt omkring.

Sedan senaste blogginlägget har jag varit i Norrland och hälsat på.

Foto taget på en
promenad i Sorsele
15/9 2009

Efter resan har jag legat däckad i en envis förkylning som jag trodde aldrig skulle ge med sig. Femton timmars sömn i ett svep i går tog tydligen död på resterna även om kropp-eländet är segt och det känns som om jag går i ultrarapid mellan varven, fortfarande.
MEN... jag ser ljuset i tunneln i af.
:)

Kommer med en liten reseskildring senare men nu ska jag fixa lite nytt kaffe och bara njuta av att Floby får behålla sin räddningstjänst..


Vi Hörs!!!