torsdag 29 april 2010

Kvinnodag den 29 april


Den 29 april 1937 föddes ett flickebarn som fick namnet Elly. Hon föddes i mörkaste Småland i en familj som så småningom skulle innefatta 8 barn. Alltifrån äldsta dottern Marianne till den yngsta Marita. Och det blev ett par grabbar också däremellan...
Elly föddes som dotter nr 3. Elly är min mamma. En av mina starkaste och tryggaste förebilder.

Vi var så lika att ibland kunde vi båda rasa över den andra på varsitt håll. Likheten skapade konflikten.
Jag ser detsamma idag i relation med mina tjejer, Bea och Louise. Ibland blir vi osams innan saker och ting ens är uttalat eftersom vi så fundamentalt vet hur den andra kommer att agera och svara. Likadant dom två emellan, där ilskan far trots att inget sagts. Och tjejer, jag älskar Er för den biten också! Jag älskar Er och ibland avundas Er för Er styrka och Ert mod.
Ni har det i från Er mormor.

Elly och Bea.. sommaren 1989
Finns tyvärr inte så många bilder på henne och tjejerna


Älskade Mamma, jag skulle kunna skriva spaltmeter efter spaltmeter om vad du betytt och betyder för vem jag är i dag. Det ska jag inte. Det är vårt, iaf. idag, i morgon är en annan dag och då kanske jag kan skriva din historia. Men lite vill jag förmedla när jag nu tar mig tiden och möjligheten.

Jag hade förmånen att få vara med dig in i sista andetaget. Vi var klara. Vi hade inget som hängde kvar outtalat. Trots det gör det fortfarande ont! Inte lika ont som resan hem morgonen den 5 december 1992 när jag fattade att jag sagt Hej då för sista gången. Att vi aldrig mer skulle prata, vara tysta, hålla varandra i handen, krama om varandra eller fajtas över en åsikt.


Idag har jag förmånen att leva i närhet med två kopior av dig. Så lika men ändå så olika.
Den ena har din trygghet och förankring i skog och mark. Den andra söker fritt i tanke och handling som du gjorde oavsett vad andras åsikter.
Jag vet att du är stolt över dom där dom är i dag och de underbara kvinnor dom är och kommer att bli.

Lillan, så trygg i sina åsikter och står upp och slåss verkligen för det hon brinner för.
Storan står upp för sin kärlek, sina kompisar och rätten att ta egna beslut oavsett vad andra säger och tycker.

Det må vara kvinnodag den 8 mars, min pappas födelsedag, men för mig är den stora kvinnodagen den 29 april, min mammas födelsedag. Kvinnan som vågade och stod upp för den ensamma, den utsatta och den som inte hördes eller syntes.
Jag har alltid sagt att jag blev politiskt engagerad för mina barns skull, men det är nog för din skull, mamma.
Det var hur du blev behandlad av landsting och sjukvård när du var märkt av din sjukdom som fick mig att ställa mig upp och säga ifrån. Hur jag körde dig i personbil medvetslös för att ambulanserna inte fick åka över den osynliga länsgränsen till väntande ambulans på en parkeringsficka mellan Götlunda och Örebro. För att DU valt att få vård i ett annat landsting.
Mamma, idag kör ambulanserna över gränsen. Du vann!

Jag hör dig skratta till när jag ger dig segern. Hur du säger: men Maria, det var inte jag som vann det var alla andra som idag får välja.
Men Mamma, det var för DIN skull!

Så länge jag hör dig så lever du... men jag saknar dig.

onsdag 28 april 2010

TA stryk i minst två år, annars åker du ut, om du så ska dö på kuppen!





Läste på text-tv i går kväll när jag lagt mig i min säng i lilla Falköping något som jag inte trodde var sant...


http://www.dn.se/nyheter/sverige/anmalde-overgrepp-utvisas-1.1084429

är en av länkarna jag hittade i dag när jag startade datorn..



Två års fällan, slår obönhörligt till över utlandsfödda kvinnor om den nye svenske maken är ett svin.


UT, om du inte står ut i minst två år och om du så dör på kuppen!


Att sedan förövaren fått tillfälle att yttra sig till migrationsdomstolen, HAN som stampat på hennes huvud, klippt av henne håret och stängt in henne i en bastu enl uppgift.
Hur kan han få rätt att bedöma och YTTRA SIG om hon ska få stanna i Sverige!?



Han som överträtt besöksförbud och faktiskt ÄR dömd av Svensk domstol för övergreppen på henne till tio månaders fängelse.



SKÄMS SVERIGE!!



Så bäste migrationsdomstol, gör det enda rätta:

Låt henne få stanna!




Vi hörs!

tisdag 27 april 2010

FREDRIKA-utbildning & Vårkampanj



Fredrika Bremer
1801-1865


Sedan jag skrev sist har jag haft förmånen att få vara med om en utbildnings satsning som Folkpartiet Liberalerna har genomfört för ett antal utvalda kvinnor. Dels hade vi ett seminariepass på riksmötet dör vi skulle försöka lära oss skillnaden på att coacha och att rådgiva.
Kanske att vi ger råd lite för ofta och att det vore bättre att coacha istället?


Att utbildningen heter just FREDRIKA bottnar i att Fredrika har namnsdag på valdagen den 19 september i år 2010.
Samtidigt kunde vi inte få en bättre förebild med tanke på det arbete som utbildningens namne gjorde, nämligen Fredrika Bremer.

I helgen som var, 23-25april, reste ett helt gäng med starka och entusiastiska kvinnor till Farsta där del 2 av utbildning gick av stapeln.
Jag tror att de flesta av oss reste hem med en hel del nya funderingar men också en hel del AHA-upplevelser.
Bara det att vissa av våra politiska ledare klev ut sin "comfort zone" och tog resonemang med oss och inte bara pratade till oss var för mig en höjdare.
Frågorna haglade och svaren kom!
Att vi fick tillfälle att träffas och utbyta erfarenheter, få lära oss nytt och få möjlighet att bygga nya och återuppta gamla nätverk har varit fantastiskt för mig.
Är glad att, återigen för vissa, ha knutit närmare kontakt med Awaz, Malin, Ulla, Bia, Ann, Yvonne och många många fler.

(Förlåt om jag inte nämner dig vid namn men .. jag OCH namn är helt hopplöst!
)

Våra hjältar den här helgen är helt klart Ulrika, Therése, & Anders!
Ett sådant program som var ihop satt åt oss, ja, det krävs en hel del i logistik och planering!

TACK!!!!


Vårkampanjen har inletts och på tapeten är det tre mycket viktiga frågor! Lärlingsjobb, tidigare betyg i skolan och parboendegaranti! Till och med när jag sitter och skriver detta skriker datorn att något ord som heter/är parboendegaranti finns inte.


Farfar & Farmor
Midsommar 2009

SÅ, nu har jag lagt till det i min ordbok i af. För mig är det självklart att farfar och farmor ska ha möjlighet att få bo tillsammans OM DOM VILL när någon av dom blir så pass dåliga att dom inte kan bo kvar hemma!

Vem ger oss rätten att dela på dom?


Ett uttryck som snurrar i huvud är:
Till döden skiljer oss åt .... eller kommunens biståndsbedömare!?

Det är farfar och farmors ensak inte kommunens, enligt mitt ringa förmenande!


Vi hörs!




Jag har placerat min blogg i Falköpingbloggkartan.se!