Kvinnodag den 29 april

Den 29 april 1937 föddes ett flickebarn som fick namnet Elly. Hon föddes i mörkaste Småland i en familj som så småningom skulle innefatta 8 barn. Alltifrån äldsta dottern Marianne till den yngsta Marita. Och det blev ett par grabbar också däremellan...
Elly föddes som dotter nr 3. Elly är min mamma. En av mina starkaste och tryggaste förebilder.

Vi var så lika att ibland kunde vi båda rasa över den andra på varsitt håll. Likheten skapade konflikten.
Jag ser detsamma idag i relation med mina tjejer, Bea och Louise. Ibland blir vi osams innan saker och ting ens är uttalat eftersom vi så fundamentalt vet hur den andra kommer att agera och svara. Likadant dom två emellan, där ilskan far trots att inget sagts. Och tjejer, jag älskar Er för den biten också! Jag älskar Er och ibland avundas Er för Er styrka och Ert mod.
Ni har det i från Er mormor.

Elly och Bea.. sommaren 1989
Finns tyvärr inte så många bilder på henne och tjejerna

Älskade Mamma, jag skulle kunna skriva spaltmeter efter spaltmeter om vad du betytt och betyder för vem jag är i dag. Det ska jag inte. Det är vårt, iaf. idag, i morgon är en annan dag och då kanske jag kan skriva din historia. Men lite vill jag förmedla när jag nu tar mig tiden och möjligheten.

Jag hade förmånen att få vara med dig in i sista andetaget. Vi var klara. Vi hade inget som hängde kvar outtalat. Trots det gör det fortfarande ont! Inte lika ont som resan hem morgonen den 5 december 1992 när jag fattade att jag sagt Hej då för sista gången. Att vi aldrig mer skulle prata, vara tysta, hålla varandra i handen, krama om varandra eller fajtas över en åsikt.


Idag har jag förmånen att leva i närhet med två kopior av dig. Så lika men ändå så olika.
Den ena har din trygghet och förankring i skog och mark. Den andra söker fritt i tanke och handling som du gjorde oavsett vad andras åsikter.
Jag vet att du är stolt över dom där dom är i dag och de underbara kvinnor dom är och kommer att bli.

Lillan, så trygg i sina åsikter och står upp och slåss verkligen för det hon brinner för.
Storan står upp för sin kärlek, sina kompisar och rätten att ta egna beslut oavsett vad andra säger och tycker.

Det må vara kvinnodag den 8 mars, min pappas födelsedag, men för mig är den stora kvinnodagen den 29 april, min mammas födelsedag. Kvinnan som vågade och stod upp för den ensamma, den utsatta och den som inte hördes eller syntes.
Jag har alltid sagt att jag blev politiskt engagerad för mina barns skull, men det är nog för din skull, mamma.
Det var hur du blev behandlad av landsting och sjukvård när du var märkt av din sjukdom som fick mig att ställa mig upp och säga ifrån. Hur jag körde dig i personbil medvetslös för att ambulanserna inte fick åka över den osynliga länsgränsen till väntande ambulans på en parkeringsficka mellan Götlunda och Örebro. För att DU valt att få vård i ett annat landsting.
Mamma, idag kör ambulanserna över gränsen. Du vann!

Jag hör dig skratta till när jag ger dig segern. Hur du säger: men Maria, det var inte jag som vann det var alla andra som idag får välja.
Men Mamma, det var för DIN skull!

Så länge jag hör dig så lever du... men jag saknar dig.