tisdag 25 maj 2010

Hur sjuk är vården?

Jag har under 14 dagar varit förpassad och förvarad på en akut ortopedisk operationsavdelning på KSS i Skövde.

Jag har återigen fått ett nytt konstaterat diskbråck och en ny konstaterad kotkompression. Allt detta i ländryggen, igen! Det är sjätte gången som jag har ett diskbråck.

Ingen operation ska göras, tack och lov av olika skäl som jag inte vill delge här och nu.



Jag har gjort detta tre gånger tidigare men då i andra landsting. Den här gången är det Västra Götalandsregionen som har ansvaret för mig som vårdgivare. Oj, vilken skillnad det är på vård, omvårdnad och bemötande.

För det första, eftersom min ryggrad är bedömd som inoperabel så låg jag på helt fel avdelning. Jag upptog en plats som någon annan behövde bättre, en patient som kunde eller skulle opereras.

MEN jag behöver banne mig inte få höra att jag är en belastning för avdelningen när jag själv inte kan påverka var jag hamnar vid inskrivning på sjukhuset. Och i min situation behöver jag inte få höra det i tid och otid. Inte tanten i sängen vid sidan av mig heller som inte var operabel hon heller.

Så snälla, läkare på avd 83 och 84, jag hade inget val än att belasta Er avdelning.




Jag har aldrig tidigare varit med om att jag rondas i en korridor. Att rondas innebär att alla som eventuellt har med dig att göra på sjukhuset träffas, företrädesvis på morgonen på sjukhuset och drar upp riktlinjer för vidare vård osv.

Trots att både jag, tjänstgörande sjukskötare och min tilldelade sjukgymnast påtalade det integritetskränkande i att läkaren står i korridoren och påtalar mina skador, mina hemförhållanden samt var man planerar framgent.

Så får det banne mig inte gå till.



Omvårdnaden var så som man egentligen kan förvänta sig med den personaltäthet som är på avdelningen.

MEN, det kanske är så att den behövs ses över. För vård, bemötandet och omvårdnaden går hand i hand. Har man en än mer pressad arbetssituation med underbemanning och dålig ledning så slår det ut i att den sjuka individen som man ska vårda försvinner i en grå massa.

Vi alla som ligger inlagda vill gärna ses som individer och ställs det en fråga till oss borde det vara så att man åtminstone ska kunna svara till något annat än en ryggtavla till en usk:a som springer till nästa patient.

Ett dåligt bemötande slår på hela vården. En patient som blir bemött på ett dåligt sätt kräver tillsist mer i vård.




Vi som ligger där är så pass dåliga att vi antingen behöver opereras, t.ex. höftledsfrakturer, akuta benbrott, diskbråck m.m, eller behöver omvårdnad p.g.a. att vi INTE kan opereras och då ska flyttas till adekvat avdelning, som inte finns.

På sin höjd kan vi, som inte är operabla, återbördas till kommunernas korttidsboenden där vi hamnar tillsammans med avlastning för t.ex. demenspatienter, eller så ska vi hem.

Under-skötare, -sköterskor, sjuk-skötare, -sköterskor gör så gott de kan med de förutsättningar de har men det kanske är så att politiker på alla nivåer borde göra nedslag i verkligheten och prata med de vars vård de beslutar över. Jag har i af lärt mig oerhört mycket om den sjuka vården under mina 14 dagar på KSS.



Men jag vill i af passa på och säga:

TACK till alla usk:or och ssk:or på avd 84 för omvårdnad och bemötande ..

Ett par av Er har jag haft mer med att göra, men jag avstår att rabbla Era namn.

MEN:

Tack för extra smörpaket.

Tack för kram och kaffe när jag mådde som allra sämst.

Tack för sällskap ner i rökhuset när jag behövde få spy ur mig.

Tack för Er som såg mig, inte bara ytterligare en patient.

Ni vet vilka Ni är!




Nu vid hemgång kommer det stora problemet, i af för mig.

Jag har valt att lista mig hos en privat vårdcentral som ligger på Västra Götalandsregionens hemsida som en vårdcentral som är ok att lista sig hos.

MEN, nu när jag kommit hem så visar det sig att dom inte har förskrivningsrätt på rullstolar eller andra hjälpmedel som jag behöver.

De som har förskrivningsrätt är Team Rehab inom vårdcentralerna och det finns ingen upphandling mellan dom och min vårdcentral.

Läkaren som skrev ut mig från avd. 84 påtalade att dom inte förskriver hjälpmedel som dom inte kan följa upp, vilket är helt rätt. Nu har däremot jag hamnat i moment 22 eftersom man anser att utskrivande läkares avslag på rullstol gör att en team bedömning måste till och jag hör till den privata vårdcentralen vars team inte har förskrivningsrätt.




Kommunens biståndsbedömare har gett mig rätt till ledsagare, färdtjänst och annan hjälp som jag behöver i detta akuta skede.

MEN, jag har ingen rullstol, inga ramper och inga andra hjälpmedel än de jag fick i badrummet.

Jag är numera helt enkelt fånge i mitt eget hem.

Så här får det heller banne mig inte gå till!


Vi hörs!


5 kommentarer:

  1. Ylva-Britt Söderström26 maj 2010 13:21

    Har läst din blogg, Maria och tycker att detta är rent ut sagt för jä...gt! Hur kan människor få behandlas på detta viset!Så ohumant så det går inte med ord att beskriva! Jag känner med dig och hoppas att du får upprättelse för deras sätt att behandla dig/ Kram Ylva och lycka till.

    SvaraRadera
  2. Ylva Britt: Tack. Jo, det är för jä-gt och jag har ändå mål i mun och har en förmåga att ta reda på hur jag kan få rätt.. OCH jag jag jobbar på det. ....
    Men just nu tänker jag på den lilla "tantan" som låg i sängen bredvid mig som jag lämnade när jag for hem, vem ser till att hon får rätt, vem tar till vara hennes intressen?
    En fråga som gnager..

    Tack och Kram tillbaka!! /Maria

    SvaraRadera
  3. Ledsen att du har haft det så tufft och glad att du slåss i en så viktig sak. Jag har bott i tre olika landsting (Stockholm, Uppsala och Östergötland) och min slutsats är att landstingen måste bort. Vi har ingen likvärdighet i vården, dessutom tittar alla bara till sin penningpåse - något som i allmänhet bara blir dyrare i slutändan. Efter valet kan det vara läge att börja lobba.

    SvaraRadera
  4. Helena
    Likvärdigheten är lika viktig här som inom skolan.
    Vi får snickra ihop en motion till Landsmötet nästa. Lobby-arbetet har jag redan påbörjat, vilket jag tror du med har.

    Vi ses på barrikaderna och går hand i hand i denna fråga.
    Ha det bäst
    Kram/M

    SvaraRadera
  5. Jag har tipsat Kristina Palmgren om ditt inlägg också. Hon är ju mycket aktiv i sjukvårdsfrågor.
    High five på barrikaden!
    kram
    Helena

    SvaraRadera