En riktig skitvecka...

Det började egentligen redan fredagen innan.
Hade äntligen fått en röntgenremiss för min onda högerfot.
Högerfoten är den jag förlitat mig på nu när jag har två nya diskbråck i ryggen på vänstersida som gör att jag är rätt svajig och har taskig balans på vänster foten.
Egentligen började det hela redan i mars med ett envetet skavsår men det är en mycket längre historia och den ids jag inte ta just nu.

Efter röntgen så sa sköterskan att du kommer troligt få ett svar redan på måndag om detta.
Ähum, vad, kan man få snabba svar?

Måndag 26/7. Ett ilsket pipande från mobilen vid 10-tiden..
Kurhälsan Mösseberg i luren.
JO, jag hade en tid hos doktorn kl.15.30. JO, jag hade för avsikt att komma.

Men vad är nu detta?

Åker upp och är fundersam. Har viss språkförbistring med min doktor och jag fattar inte riktigt vad han menar. Benhinneinflammation? Men måste man åka till akuten och träffa ortopedjouren för det? Min "husläkare" är ju ortoped.
Ja ja, hem och får tag på lillan i telefon som frågar om hon ska åka med in.
Tycker väl inte att hon behöver det. Blir ju bara en evinnerlig väntan där inne.

Helt plötsligt är hon hemma och tar kommandot.
Ryggsäcken packas med böcker, kläder och toalettartiklar.

Kommer in till akuten mitt i skiftbytet.. *suck*
Nu blir det att vänta..
INTE då.. snabba ryck in på ett rum. Passerar ett överfullt väntrum..
sitter snällt (?) i mitt relativt nya fordon, rullstolen, inne på ett väntrum med litet hjärta som egentligen avskyr sjukhus och att jag är där igen.

Lillan frågar om jag tror att jag ska bli inlagd, Nej det tror jag inte. Husdoktorn sa ju benhinneinflammation. Det hade jag ju i början av 80-talet och då var det en burk penicillin och sedan hem och självmedicinera.
In stormar en Doktor Ståhl från Umeå.

Här ska foten punkteras, dvs en nål ska stickas in i den troligtvis inflammerade benbiten och prov ska tas och skickas på odling. Han dyker upp med en spruta som kan få den mest sprutvänligt inställda att blekna!
Då blev det svimm-varning på undertecknad. Lyckas efter lite dividerande utverka lokalbedövning. OCH jag kan säga det att jag hade aldrig för allt smör i Småland gjort den undersökningen utan den där elaka lokalbedövningssprutan.

Sedan fick jag klart för mig vad det egentligen handlar om. Jag har infektion i ben och brosk i foten. Denna infektion måste tas bort.

Jag läggs in, grattis Maria, på samma avdelning som jag låg på i maj. OBS! ironi!
Sätts upp på akutoperation morgonen efter.

Uppe på avdelningen hamnar jag på samma sal och till och med i samma säng.. OMEN eller?!

Väntar på allt narkos och operationsläkare ska dyka upp innan operationen på avdelningen.
Nehepp, rullas ner på tisdagsförmiddag.
Möter narkosen för första gången när jag ligger platt på operationsbordet.
Frågar lite ynkligt, för det var jag, om han verkligen ska lägga en epidural/ryggradsbedövning med den historik jag har. Nej, jag ska få sova!!!
Gott sei dank!

Vaknar och vet egentligen inte mer om vad som sker än jag gjorde på avdelningen men med högerfot i ett gipspaket som heter duga och ont gör det.

Tar till onsdag och ronden som två doktorer kliver in med mitt frågepapper i högsta hugg, som jag gett till Syster Joakim en timme tidigare, och vi går igenom vad som skett och vad jag har att vänta. Benbitar och brosk är bortopererade.En tå är stelopererad pga att ledens brosk var helt infekterat och numera historia.
Så ok, nu vet jag även om det inte riktigt var vad jag räknat med.

Penicillin i minst sex veckor, lika länge som gipset på foten ska sitta.
Hemgång diskuteras först efter att man lyft gipset på fredag, första provsvaret kommit och man gipsat om foten.

Eureka, här vill jag ju verkligen inte ligga och med en del av de som jobbar här så...
MEN så kommer stjärnorna/Änglarna till räddning..
Titina, Radmilla, Sari, Joakim och en hel hög som jag inte minns namnet på, förlåt!
Utan Er och tjejen på uppvak vete katten om jag fortfarande hade varit vid mina sunda vätskor.
Sms och mail från mina änglar i Norr och här hemma, bästa bästa Bettan, vännerna i Lidköping, kontakter och vänner via facebook samt telefonsamtal i lönndom i rökhuset..
TACK till Er alla!

en häger, dock inte kraschlandad!

Nu är jag hemma igen, trött som en kraschlandad häger, och kraftig illamående av penicillindosen som kan knäcka en häst, men lovar att göra allt jag bara kan och orkar för att den här sista skjutsen av Valrörelsen ska bli så bra den bara kan... även om jag kanske inte alltid kan vara fysiskt närvarande.


Vi hörs!