Ser fram emot 2011

Trädet den 7 dec 2010

Det är riktigt, riktigt länge sedan jag skrev här..

Mycket har hänt och mer är väl på gång.

Fick en fråga om vad som hände sedan efter fotoperationen ..

Ja.. vad hände sedan!? och i vilken ordning hände det?

Jag har inte riktigt ordning på det men..... den 26 oktober blev jag akutopererad på Sahlgrenska i Göteborg inne i ryggen för fjärde gången. Jag hade inför operationen 3 diskbråck i tre ovanpå varandra liggande nivåer.

Från L3 till S1. Det är alltså ländryggs kota 3 ner till svanskota 1.

MRT-bild av min ryggrad 21 okt 2010

Kvällen den 13 oktober var jag på ett partimöte och lyckades med konststycket att vrida till mig då jag inte kunde sitta utan stod och hängde mot ett bord.

Vridrörelsen i kotorna räckte för att ett diskbräck i L5-S1 skulle bli så pass mycket större att ... ja, vad skriver man... att jag inte kunde stå, inte kunde ligga, inte kunde... (inte tryckbart)

Ambulans till KSS på natten med underbara killar som både försökte köra för att missa varenda gupp i vägen och som såg till att jag fick smärtlindring efter vägen för att överleva transporten.

Hamnade, återigen på avd 84 men som efter ombyggnad heter avd.81.

Kön till magnetröntgen var hemsk.. fick vänta till torsdagen den 21 oktober och var inneliggande hela tiden. På magnetröntgenbilderna, MRT, varav en ses ovan upptäcktes den "nya" tredje diskbråcket i L5-S1 nivån. De som är ovan på L3-L4 respektive L4-L5 hade blivit större och efter MRT'n hade jag tre dagar på mig att tacka Ja eller Nej till steloperation av dessa tre nivåer som egentligen skulle bli fem eftersom man kan inte fästa steloperationens titan-bitar/stänger och skruvar i trasiga/diskbråcksdrabbade nivåer.

Blev, som jag skrev ovan opererad och då redan på tisdagen efter. Ibland går det iaf undan.

Landande på Sahlgrenska vid lunchtid den 26:e och klockan halv två sov jag.

När man inte är patient i "huset" utan är remitterad från ett annat sjukhus, i mitt fall KSS, så är det snabba ryck. 24 timmar senare låg jag i en ambulans på väg upp till KSS i Skövde igen. Men jag var inte stelopererad.

Väl på KSS handlade allt om att komma igång igen. Att stå och gå, att röra på sig så mycket kroppen bara klarade och gärna lite till.

Jag kan säga att 8 trappsteg är som att bestiga ett högre berg när man har 16 klammer i ryggen plus diverse stygn på insidan och att de skador som är kvar, och troligen är permanenta, gör att jag har mer än svårt att få med mig vänsterbenet samt att jag inte har känsel i halva fötterna. Jag känner alltså inte stor tå plus tå intill samt underfoten och i hålfoten. Underbenens känselbortfall stör inte lika mycket eftersom jag inte är beroende av den känseln när jag ska stå och gå.

Det var och är ibland rätt mycket "Bambi på hal is-känsla" även om det har blivit bättre med tiden.

Tillbaka hemma igen försöker jag och trollen hitta en vardag igen. Det är en hel del träningspass hemma efter schema som sjukgymnasterna sytt ihop.

Snön ställer till det för mig med min Bambi-känsla. Jo, jag har blivit feg. När halkan och snön ligger som den gör vill jag inte gärna ut och glida runt mer än nödvändigt.

För snö har vi ju fått så det räcker och blir över.

Tänker inte ge mig in i snösvängsgnäll nu men, det finns en anledning till varför akuten blir belamrad med benbrott när det kommit snö och det beror en hel del på att man inte har framförhållning.

Efter att ha bott i Norrlandsinland där det kan komma en halv meter snö på ett par timmar vet jag att det kan gå stt få att fungera med snöröjning.

I flera dagar innan det Polska eller vilket ovädersland det än kommer ifrån så varnas vi ju i media hela tiden. Varför kan man då inte sätta in beredskap när det behövs?

Vår vaktis i huset har skött det med bravur. Ingen halkrisk utanför huset här iaf.

Tomten i smällkalla vinternatten. orginal av Harald Wiberg

Julen närmar sig med stormsteg. Jag har lika svårt i år att hitta julstämmning. November och december har varit månader som har varit präglade av sorg och förlust.

Tre underbara kvinnor lämnade sina liv och familjer dessa två månader.

Nela, Kerstin och min egen mamma.
Jag saknar Er alla tre.
Nu får det räcka för idag.. ska vingla loss lite med mina kryckor och knö med frk Snork, dvs katten Sally!


Ha det!