Tack för dina synpunkter,
Det är en svår situation du beskriver, men den som är sjuk och inte kan arbete får aldrig ses som en börda för samhället. En av anledningarna till att sjukförsäkringen reformerades var just att komma till rätta med att många som kunde arbete ändå uppbar sjukersättning. Detta var ett ovälkommet arv till regeringen som pågått under lång tid. Sverige hade ett av världens friskaste folk - och ett av världens högsta sjukskrivningstal. Reformen justeras löpande sedan genomförandet för att säkerställa att den som är sjuk kan vara sjukskriven och att den som är frisk inte ska vara det. Det ska aldrig vara ett stigma att få sjukersättning.
Folkpartiet har signalerat att vi anser att det bl.a. kan vara dags att höja taket i sjukersättningen snarare än att genomföra ett ytterligare jobbskatteavdrag. Detta dels därför att det inte är säkert att ytterligare sänkningar får samma effekt som de första, men det finns även en tydlig ideologisk förankring. Folkpartiet har alltid värnat om det glömda Sverige, dvs. de som har svårt att göra sin röst hörd och har de minsta marginalerna i vardagen.
Folkpartiet har drivit och kommer att fortsätta driva denna linje inom allianssamarbetet. Sen är det dessvärre inte alltid som vi får igenom vår politik. Jag delar din uppfattning att det är mer än dags nu.
Med vänliga hälsningar
Jonatan Ohlin
Politisk Sekreterare (FP)
Du skriver att vi som inte kan arbeta av sjukdomsskäl inte ska ses som paria eller som en belastning i samhället.
Det gör vi.
Mycket tack vare, nej, förlåt, på grund av den inställning som sittande regering har använt sig av i retoriken runt de höga sjuktalen. Det låter som om var enda en som uppbär sjukpenning eller aktivitetsersättning är en fuskare som ska misstänkas för fusk.
Vad man i dag inte pratar högt om är att den utredning som gjorts ang. fusket i sjukförsäkringen har påvisat att ca 4 promille, alltså 4 tusendelar kan misstänkas vara fusk.
Jag är inte en person som är särskilt tyst av mig i normalfallet, men här har jag tidigare legat lågt just på grund av att det rör mig själv.
Jag hoppades att min trovärdighet skulle ses som större om jag relaterade till mig själv i det första brevet. Trots att det är att verkligen krypa under skinnet med den information jag lämnar ut om mig själv.
Som medlem och aktiv i partiet så kan jag retoriken.
Jag vet att vi sitter i en allians med tre andra partier, att vi inte alltid kan få igenom ”vår” politik, att Folkpartiet ”alltid” värnat det glömda Sverige, men krasst, tycker du att det märks och hörs idag?
Jag gör det inte. Där av mitt brev i första skedet.
Du skriver i slutet av ditt svar att du anser också att det är mer än dags.
Tack, men min fråga var till min partiledare, när tänker Jan ställa sig upp och ta fighten i dessa frågor så att det hörs?
Gillar inte att skriva om Jan i tredje person men det är du som svarar trots att jag ställt frågan till Jan.
Frågan är obesvarad, när hör vi Jan ta ställning för oss som är sjuka och faktiskt är de som fått minst i plånboken av sittande regering.
Vi har fått mindre än vad vi hade 2006.
Med vänlig hälsning
Maria Jern
Ett plus i kanten för att du fick ett svar. Två plus i kanten till dig för att du snyggt skär genom retoriken och ägnar dig åt pudelns kärna. Hoppas du får gehör.
SvaraRaderaTack Helena och jag väntar fortfarande på ett svar, så kanske fortsättning följer!
SvaraRaderaKram /Maria
Bra skrivet Maria.
SvaraRaderaTyvärr har vi ju ett stort problem i moderaternas 30 procent jämfört med Folkpartiets 6 procent. Inte ens om vi går ihop med systerpartierna kommer vi upp till hälften av M. Det finns alltså en hel del att arbeta med inför 2014! Kanske om Folkpartiet ser utanför tullarna, att man kan bli ett större parti?! Se gärna statistik enligt Val.se, eller - http://agitare.blogspot.com/2011/01/samma-menlosa-falla.html.
/JS