I en artikel i Svenska dagbladets nätupplaga idag den 10 ferbuari 2011 läser jag att en sexårig kille blivit knivhuggen i nacken i en eskalering av den mobbning som han redan utsatts för bakåt i tiden. Orginalartikeln i ämnet finna att läsa i Jönköpings Posten.
Personalens reakion, eller snarare BRIST på reaktion, på de övergrepp som grabben utsatts för, är ett ännu grövre övergrepp enl.mitt ringa förmenande.
Om två vuxna bråkat och detta hade inträffat på de vuxnas arbetsplats hade man kunnat rubricera det som mordförsök. Den som utfört huggen hade arresterats och förflyttats från arbetsplatsen och med allra största sannorlikhet åtalats.
Nu är det en mobbade killen som flyttat.
Men det är klart med den inställningen som personalen verkar att ha så....
Personalen på skolan kallade detta, enl. tidningarna, "EN LITEN INCIDENT".
Nu handlar det om en minderårig liten kille som valt att stå på sig och försökt att få vara den han vill, inte vad normer och koder säger.
Ju mer jag läser och förstår om hur barn blir behandlade destomer mer finner jag denna balk som livsnödvändig för allas våra små i samhället.
Är det konstigt att man ibland känner så här?
Ha det!
Inlägg
Jag har inte läst om det här Maria, men det låter riktigt illa. Mitt intryck från de skolor där jag har jobbat är att man tar mycket allvarligt på mobbning. Min strategi är att stämma i bäcken. Inte tillåta alla de föregångarna till mobbning - sluta hälsa, suckar, blickar, osynliggörande, etc.
SvaraRadera