onsdag 19 augusti 2009

Sommarkatt

Sitter efter en vecka med flängande, lite festande i Göteborg och klurar nu när jag åter är hemma igen.

Förra torsdagen den 13/8 fick vi här en hagelskur på dryga en och en halv timme. Temperaturen föll från 17 grader till 5 grader på mindre än tio minuter. Under den tiden, en och en halv timme, fick vi så mycket hagel och regn att haglet låg kvar i gräsmattan dagen efter i stora högar.

När himlens portar stängt sig tog jag en promenad i kvällssolen.

När jag var nästan hemma hörde jag ett litet, litet, ynkligt pip på den stora grusplanen vid
fotbollsplanen här i "byn".
Vid kanten mellan grusplanen och Ekbacken ligger en liten, liten, genomsur, skakande, skadad,
blödande kattunge.
Och jag menar verkligen liten......

Den lille hade jobbigt med andningen och frös så det knappt gick att hålla honom.
Fick tag på Bea som kom springande och mötte mig med ett varmt badlakan som jag kunde linda in honom i.

Då var jag mer eller mindre övertygad om att han inte skulle överleva natten.

När vi kom hem torkade vi av honom, lindade in honom i en fleece-filt och jag fick ha honom på bröstkorgen hela natten. Han ömsom snarkade, ömsom kämpade med andningen p.g.a sina skador på käke och nos. Efter ca tre timmar slutade han att skaka av köld och började så sakteliga att andas med lite jämnare andetag trots skadan vid nosen.

Kattungens skador på nosen och på käken.
Hur kan man bara göra så här?

Vi har fått ge den lille vatten med en spruta utan kanyl, droppe för droppe, de första tre dygnen. Käken och nosen gjorde att han inte ville/kunde äta. Louise tog ansvaret för den lille som vi till idag trott vara en liten tjej men nu när han piggat på sig har jag kunnat kolla att hon är en liten han.

Idag mår han bra. Käkar massor, leker med leksaker och går på små upptäcktsfärder här hemma. Problemet är att vi redan har två katter och kan absolut inte ta hand om den här lille också.
Trots lappar på byn och vid gårdagens Bil-bingo är det ingen som vill kännas vid den lille.

Tyvärr är detta inte mitt första möte med sk. "Sommarkatter". För det är exakt det jag tror att det här gäller.
Min första katt som jag hade när jag flyttat hemifrån var också en sommarkatt. Han var så liten att han inte hade båda ögonen öppna utan var utkastad i skogen för att dö.
Han fick namnet "Moses" med tillägget "i lingonriset" efter var han hittades.


Mina funderingar går, så klart till hur i hela ....... kan man göra så här?
Hur kan man bara överge en så här liten kattunge och inte ens efterfråga var den kan finnas.
Man måste vara medveten om att när man är så liten så överlever man inte utan mat, vatten och tak över huvudet.


Nu mår den lille bra och mår som en prins på en kudde
mätt och trött efter käk och lite busande.

I Norrland har man ett uttryck som jag tycker stämmer så bra i detta läge på dom/den som dumpat av den här lille på parkeringen i haglet och regnet.

"Skämmes ta mig fan!
"

Vi hörs!



3 kommentarer:

  1. Det är väl det minsta man kan säja! Den dagen folk tänker efter FÖRE de införskaffar ett djur, vilket det än vara månde, den dagen har vi tagit ett stort steg på vägen att lära våra barn folkvett! Tyvärr är det nog väääldigt långt till den dagen...=(
    Mia

    SvaraRadera
  2. Jaaa...Usch & fy f*n ,så jävla grymt...rent så man blir "bannad" & inte lite heller...Läste högt i går för älsklingen,pappa & hans fru,dom blev skit sura alla tre...Meeen,vad händer om du inte hittar ett "hem" åt missen ??
    Ja huga,be tidningen göra ett litet repotage om detta,så brukar man kunna "hitta hem" åt de små liven..
    Jasså så du hade inte koll på de talangerna hos sonen...hehe...Jo,jag tvingade honom,han var tveksam men nu älskar han det redan =)
    Kramen från norr

    SvaraRadera
  3. Mia!
    Ja.. man får aldrig sluta att förvånas.
    Just nu ligger han den här lille i knät och spinner och mitt dåliga samvete blir bara större och större... för att vi inte kan behålla honom.


    Carro!
    Ja, tyvärr kan vi inte behålla honom. Har varit i kontakt med polisen och dom gav mig numret till Djurens vänner i Skara, är tydligen det närmsta stället som kan ta emot övergivna katter.
    Är nog det enda som finns kvar OM inte någon hör av sig och vill ha honom...

    Kramar till Er båda..

    SvaraRadera