Att överleva allt..

söndag morgon....

Åter en vecka har gått...

B är kvar i Norrland, men jobbar på och har väl en hel del kul också.. vad jag har hört..
Är man tjugo så är man .. ;o)
Saknar henne...

L tillbaka hemma igen efter en sejour hos sin pappa i Kungsbacka..
och en del andra utflykter.. Välkommen hem, hjärtat!!

Varit i Annelund i helgen, inte för att lösa av farfar utan för att umgås med goda vänner.
Ett tyskt par, eller hon är kanadensiska för början, men bor i Hamburg nu mera, har köpt ett hus i närheten av farfar och farmor.
Dom är verkligen en lisa för själen.
Vi kan diskutera om allt och lite till.
I fredagskväll var jag dit bjuden på grillafton för att fira att deras semester startat och att hon kommit upp till Sverige.
Efter en strålande solig dag bar det iväg till grannkommunen.. :)
Kvällen visade upp minst lika fina kvalitéer.
Satt ute och pratade, diskuterade, umgicks till klockan var sent.. eller man kan nog säga tidigt på morgonen. Försökte lösa problematiken runt samer och andra ursprungsbefolkningar samt andra världsproblem.
Det gick inget vidare. :o)
Smög in hos farfar och farmor, där jag skulle sova på morgonkvisten... farmor var vaken så vi pratade en stund vi också innan duntäcket drog mer än sällskapet.

Var lite segt när jag vaknade på lördagsmorgonen. :)

For hemöver på eftermiddagen..
L kom hem..
Pratade med B, älskade dotter, och E uppe i norr..
som skulle på partaj.. på samma ställe.
Fått sms i natt, när jag sov från E om hur kvällen utvecklat sig och dom verkar att ha haft kul.
Saknar dom.. hela högen..

Funderar mycket på alla dom som mår "lite" sämre runt mig.
En av mina vänner upplever ett helvete just nu.
Hon har fått reda på att båda hennes barn varit utsatta på sexuella övergrepp när barnen var små och dom är nu över tjugo båda två. Hur ungdomarna, på så olika sätt bearbetar vad dom varit med om. Den ena flyr, den andre pratar.

Hur hanterar man som mamma ett sånt besked?
Jag vet inte hur jag skulle göra.
Det enda jag vet är att i det läget hoppas jag att polisen hinner i fatt förövaren innan jag gör det.

En tjej/kvinna har precis mist sin mamma. Håller på och planerar begravning.
Tänker på henne och vad hon har runt sig. Minns när mamma dog och allt som följde.
Usch, jag saknar henne fortfarande så otroligt mycket. Minns hur viktigt det blev med dom som var runt mig och som fanns där fastän jag inte orkade prata, inte egentligen orkade vara.
Flickorna var små och allt kretsade runt dom till sist för att orka vidare en dag i taget.

Mamma & B

(Förlåt den suddiga kvalitén på kortet, jag är ingen höjdare på att fota av vanliga kort.)

Bilden visar mamma och B på mammas jobb när vi var där och besökte henne när B var liten. Här är nog B runt ett halv år och mamma är än inte märkt av sin cancer eller cellgifterna som fick håret att falla av, kroppen att krympa och metastaserna som till sist släckte hennes liv den 5/12 1992.
L var knappt ett halv år gammal. B precis 3 och ett halvt.
Åren har gått, det öppna såret läkt men saknaden finns kvar.....


vi hörs!