söndag 28 juni 2009

Frånvarande föräldrar

Söndag förmiddag.. efter en rätt stökig natt.
"Lillfia" drog ut igår kväll för att träffa kompisar i den ljumma sommarnatten. Efter någon timme ringer hon förtvivlad och ber mig leta efter syskon alt. föräldrar till en ung flicka som dom hittat ute på "byn" mycket berusad.
Efter en hel del letande konstateras att 14-åringen är ensam hemma den här helgen och föräldrarna har åkt till sin sommarstuga ett antal mil härifrån.
En annan vuxen som vet var dom finns vägrar att ringa till dom för att "det är ju onödigt att störa dom".

Att jag inte fick hjärnblödning på stubben är för mig en gåta.
Om ett av mina barn skulle vara "down and out" på grund av alkoholintag eller annat skulle jag omedelbart vilja veta det så att jag kan komma till barnet och finnas där.
Jag fick alltså inte tag på föräldrarna.

När vi vandrar vidare på "byn" upptäcker vi var ursprunget till alkoholintaget är.. En större fest hos en vuxen på "byn" där ungdomarna också festar. Utanför var ett himla oväsende och en hel del onyktra ungdomar. Musik på hög volym från både bilar utanför på gatan och från festen.
Stackars grannar!

Under ett telefonsamtal till Polisen så blir jag varse att, trots krigsrubriker i lokalpressen så, dom har inget intresse av att komma till platsen.
Jag får till svar att eftersom inget brott är pågående eller begånget så kommer dom inte ut.
Att bjuda 14-åringar på alkohol är alltså inte ett lagbrott enl. tjänstgörande vakthavande befäl på länskommunikationscentralen i Göteborg.
Risk för nästa hjärnblödning.
Det var bara att vara där och finnas till hands.
Ett gäng killar kom fram och tackade att det fanns någon vuxen ute.
Alltså, dom tackade!
Var är vi på väg. Är inte ungdomar längre vana vid att vuxna finns till hands för dom NÄR eller OM dom behöver oss?

När vi vandrat ett en stund på "byn" får vi veta att ytterligare en flicka i nedre tonåren är mycket berusad och ute i vegetationen.
Då ringer jag till polisen igen.
Den här gången hör han själv hur det låter runt mig med musik, bilar som gasar, bränner däck och ungdomar som både gapar, skriker och gråter.
Nu ska dom komma.
Jag lovar att finnas kvar på plats.
Efter en del efterforskningar får vi fatt i en vuxen som känner flickan nr.1 som efter en del "knölande" kommer och hämtar henne och flicka nr.2.

Är kvar på "byn" och blir allt mer irriterad. Tiden går och till sist har det lugnat ner sig relativt. Det är i.af. inte en massa fulla ungdomar som raglar omkring på gatorna eller runt järnvägspåret som går rakt igenom "byn".
Efter drygt en timme från det att jag pratade med polisen avgör jag att jag kan gå hem.

När jag nästan är hemma ringer min mobil. Det är polisen. Dom är nu utlarmade till "byn".
Dom har ca. 15 minuter kvar innan dom kan vara på plats. Jag berättar vad som hänt och var det hela har utspelat sig. Dom säger att OM dom inte får något annat larm så ska dom köra fram till platsen.
Från larm till kontakt tar det en timme och tjugo minuter. Ingen skugga över poliserna i bilen. MEN den som svarade på mitt första telefonsamtal bör nog byta jobb.

Ni ungar som jag mötte i natt, jag kan bara lova Er en enda sak och det är:
jag är här och jag kommer att vara här, när och om Ni behöver mig!

Vi hörs!




6 kommentarer:

  1. Ojoj vilken natt.. Tur att jag och Bea va så skötsamma i Sorsele.. ;)
    Kram kram och tack för tipset, gudomligt :)

    SvaraRadera
  2. Ja du Maria,inte klokt hur det blivit i samhället idag...Det är för djävligt,ännu mer skäms jag då jag tänker på att det är vi som är födda på 70 talet som "släpper " våra barn vind för våg & låter dom idag "härja fritt".
    Många tänker som så här "Ge dom en mobil" så är det lungt...
    MEn vet du ,jag & Bengt gör inte det,vi är sånna där människor som vägrar "gå & lägga oss" utan att veta att våra barn kommer hem,vi har tider på ungarna& vi skulle itne ens lämna 15 åringen ensam hemma & åka bort,för de är han inte mogen för ännu...=)
    Jag förstår dej& tycker de va mycket bra gjort av dej,många skulle inte gjort samma sak,omän vi hade gjort det utan att tveka & vi hade inte heller gett oss =)
    Kramisar

    SvaraRadera
  3. Åsa Gustafsson28 juni 2009 18:15

    Jag känner igen detta. Föräldrar som köper ut till sina tonårigar, och polisen som inte kommer! Här i Burträsk är det exakt samma fenomen! För ca två sommrar sedan ringde jag till polisen efter att fulla ungdomar suttit i skuffen på en bil, drack sprit och bilen körde runt. jag sa att de genast skulle stanna och kliva ur, när jag möttes av glåpord. Då rann humöret och jag ringde polisen. De skulle skicka en bil, men bilen kom aldrig!! Jag ringde tillbaka till polisen två dagar senare och frågade varför de inte kom? Svaret vi hade ingen bil ledig. Jag hade ett stort utlägg till kvinnan i andra änden av luren, å jag kan säga att jag var inte snäll i mitt argumenterande.

    Åsa Gustafsson Burträsk

    SvaraRadera
  4. Hjärtat sjönk just ned i magen...

    SvaraRadera
  5. En sak jag lärde mej av tsunamikatastrofen var att inte lita på myndigheter i krissituationer. Som det ser ut i de flesta kommuner idag finns inte resurser som tillåter polis att prioritera mindre saker än "beväpnad galning löper amok, har dödat 4 personer". Det är en situation som inte är acceptabel men som tyvärr är en vi får leva med. Alltså måste vi själva ta hand om våra ungdomar när de är ute på nätterna. Jag bor i en mindre by utanför en tätort o föräldrar till de barn som går i högstadiet tillsammans, de ungdomar man känner igen, de känner man ansvar för, håller koll på, tar med hem vid behov, ringer deras föräldrar. Detta fungerar bra så länge barnen HAR föräldrar som är engagerade, de andra lämnas utanför alla ramar...

    SvaraRadera
  6. Lindome ligger bara 20 km från ledningscentralen, men det kan vara omöjligt att å dit poliser också.

    När en idiot körde bil på gågatan i centrum ringde jag. Jag glömmer inte svaret: "Det finns inga poliser att skicka för dom är på Göteborgskalaset".

    SvaraRadera